6½ anledningar till att varför vårdstrejken rör oss alla!

1. En påminnelse om att Sverige är långt ifrån jämställt då kvinnodominerande yrken inte respekteras med en skälig lön trots högskoleexamen. Det måste löna sig att utbilda sig. Det krävs lika många poäng för att bli sjuksköterska som civilekonom men ändå skulle nog ingen civilekonom i världen nöja sig med en ingångslön på 17500:-

2. En glad anställd är en bra anställd. I ett sånt utvecklat land som Sverige SKA vi kunna vara mer eller mindre ”bortskämda” med våra arbetsvillkor. Anledningar som att ”vi har det iallafall bättre än folk på kaffeplantagen i Guatemala” funkar inte. Vi är inte i Guatemala, vi är i Sverige!
2½. Att säga att ex lärare har också dåliga löner rättfärdigar inget. Två fel blir inte ett rätt. När lärarna strejkar stöttar jag det med!

3 ½. Vårdyrken måste få den respekten dom förtjänar. De är trots allt de människor som tar hand om oss när (INTE OM eftersom vi alla måste besöka sjukhus någon gång under våra liv!) vi är sjuka. Och när jag blir sjuk vill jag att en sjuksyrra som tycker om sitt jobb ska ta hand om mig. Bättre vård för patienterna (som är ALLA OSS!), helt enkelt.

4½. Visa att Sverige verkligen stannar när syrrorna går ut i strejk. Folk man är beroende av ska man inte tjafsa med helt enkelt. You don’t bite the hand that feeds you. Especially not when it’s the hand of an angry nurse! (Se bild…dom är pissed!)

5½. Strejken är inte samhällsfarlig. Sönderarbetate sjuksköterskor och barnmorskor som inte ens har lön to show for it däremot, där har ni en samhällsfara att snacka om!

6½. Helt enkelt för att slagord som: ”Varför är vi här och går? För vi inga pengar får!” skrikandes av en arg skara får mitt lilla demo-bultande hjärta att slå extra hårt.

Strejken rör oss alla för att vi kan inte klara oss utan ett fungerande vårdsystem. Och för att ha ett fungerande vårdsystem så måste vi ha fungerande vårdare! Tack och godnatt. /Nabila

Det är skillnad på kvinnor och kvinnor

Lätt att peka finger….

Man kan inte riktigt säga att jag är för våld. Men jag tror att man gör det väldigt enkelt för sig ifall man säger att man är helt emot det.

Pacifism är en fin tanke…men funkar den alltid?

När Leila Khaled och hennes partners i PFLP 1969 kapade ett flygplan för att uppmärksamma (notera att de inte dödade någon) ockupationen av Palestina så funkade det. Palestinafrågan började diskuteras.
Då hade det gått nästan 20 år av ockupation.

När Tibet ockuperades av Kina 50-talet var det inte många som sa någonting. Nu när de enligt de själva ”inspirerats av den palestinska kampen i hopp om uppmärksamhet av förtrycket” tatt till vapen genom att göra motstånd så diskuteras Tibet mer än någonsin.

När ANC i Sydafrika, inspirerade av Gandhi gjorde fredliga demonstrationer efter att Apartheid infördes 1948 hände inte så mycket. Regeringen förbjöd protestmöten och väntade på att hoppen om frihet och lika rättigheter skulle dö ut.
När ANC bestämde sig för att gå över till en mer väpnad kamp med Nelson Mandela i spetsen strax efter 1960 var då folk utanför Sydafrika som fick upp ögonen och den världsberömda bojkotten började diskuteras.

Och Gandhi. Han är en historia för sig….världens kändaste pacifist? Vad folk inte riktigt vet om honom är att han sa saker som:

”Inget partnerskap kan finnas mellan de modiga och de veka. Vi betraktas som fega människor. Om vi vill frigöra oss från den vanäran, måste vi lära oss använda vapen?. Vi måste ha möjligheten att bära vapen och använda dem? Om vi ska lära oss bruket av vapen? är det vår plikt att skriva in oss i armén.?

Hyckleri kanske?

Och att det ska ha vart Gandhis ”ickevåldsstrategi” som befriade Indien är ett påhitt av väst då det egentligen var Bhagat Singh och INA som inspirerat och startat ett våldsamt motstånd mot ockupanterna.

http://www.arbetaren.se/articles/radar20080116-2

Liknande exempel finns överalt i hela världen.

Som sagt. Jag uppmanar inte till våld. Men jag tycker att det är väldigt lätt att sitta hemma i sin bekväma soffa, peka finger och gnälla över att folk är så jävla våldsamma. Men att acceptera ett förtryck och att försöka att byta ut en kalashnikov mot en blomma är ingenting jag stöttar.

Det har sällan hänt att makthavare GETT ifrån sig makten för att de tyckte att ”nu är det dags för lite rättvisa”. Makt har aldrig getts. Den har tagits av de förtryckta, ibland med hjälp utifrån där folk fått upp ögonen för orättvisan.

Motstånd leder kanske inte till frihet, men det leder till uppmärksamhet vilket kan göra att en diskussion skapas. För sålänge folk dör och ingen ser det kan ingen göra nåt åt saken. När man väl ser ett problem är då man kan förändra det.

Man behöver inte försvara våld. Men att förstå det är en annan sak…

Observera att jag pratar om våld som används som metod av folk under förtryckt, ockupation osv. Så ifall ni vill lägga ord i min mun och säga att jag tycker att det är okej med nazisternas våld mot judarna eller amerikanernas våld mot Irak så gör inte det. Det är en annan diskussion och har inget att göra med det som jag pratar om nu.

Puss och kram ifrån Nabila som sitter på ett SJ-tåg från Göteborg till Stockholm, ÄNNU en gång….så less på denna sträcka…

Ta eran projektstödda etnoporr någon annanstans tack!!

”Det går inte en dag i förorten utan att ett tv-team är där för att leta stenkastare, självmordsbombare, skolbrännare, klottrare, kravallbenägna ungdomar, knarklangare, slöjbeklädda barn, religiösa skolor Vi är trötta på etnicitetspornografi. Vill ni göra etnoporr – åk någon annanstans. Vi är svenskar och normala och vill vara svensk kultur. Vi kollar på ”Idol” och äter kebab lika mycket som alla andra. Jag hatar mångkultur.”

Det är 23-åriga Aishas ord i teatern ”Etnoporr” som just nu går på Tribunalen i Stockholm.
Aisha är mitt alter ego.
Jag tror att Aisha finns i alla förortsbor som är less på etnoporren.
Folk som är less på att etnicitet är en ”förklaring” till olika händelser istället för att prata om det verkliga problemet – klass.
I förorten är man antingen förövare eller så är man offer. Svart eller vitt.
Journalisterna (som även kallas hyenorna) kommer dagligen till förorten för att göra ”verklighetsreportage”. Medelklass-svenssons-hippies kommer dagligen till förorten för att göra ”projekt” och frälsa barbarerna.
Och alla går de hem med en inre harmoni i tron om att de gjort nåt gott för samhället.

För er som såg på ”Debatt” i torsdags så är detta en fortsättning. En fortsättning i att jag tycker att det är löjligt när politiska redaktörer skyller på ”förortsfascister” när det endast är ungdomar som försvarar sin döda kompis från att bli exploaterad och bli visad som ”ännu ett offer för gäng….ni vet, såna typiska saker som händer i förorten”. En fortsättning i att journalister absolut inte ska tillåtas spela martyrer i direktsänd TV och säga att de ”bara gjorde sitt jobb” och lutar sig tillbaka mot den såkallade ”Yttrandefriheten”.
Yttrandefriheten, javisst. Men vart är respekten, etiken, hyfset? SANNINGEN?

Om yttrandefrihet är att ljuga om ett specifikt område, en specifik grupp, en specifik händelse i TV och tidningar så är det verkligen ingenting som jag värnar om.
Jag värnar om sanningen. Trots att den är obekväm.
Och förortens sanning kommer inte till tals. Bara hyenornas och projektledarnas.

Vi vill inte ha projekt, vi vill inte ha ljugande journalister, vi vill inte vara offer eller förövare eller exotiska, dansande, färgglada, matkryddiga, rytmiska blattar.
VI är svenska medborgare! Problemet ligger i Sverige! DET ÄR ETT SVENSKT PROBLEM, INGET JÄKLA MÅNGKULTURELLT PROBLEM.

/Nabila

Den fördomsfria hunden som ser människan, inte niqaben

Min brors fru bär niqab. Alltså ”ninja” för er som inte förstår.
Det är inte sällan som hon får höra saker när hon går på stan vilket har resulterat i att hon knappt gör det längre om hon absolut inte måste. Cirkustält, påskkärring osv är vardagsmat för henne. Det har även hänt att folk har blivit så provocerade att hon går ut på gatan att de anser sig ha den rättigheten att ”rätta till problemet” genom att försöka dra av henne niqaben. ”Religionsfriheten” gäller inte bara att folk ska ha rätt att få ha sin religion utan också att folk ska ha rätt att vara ”fria ifrån religionen”. Och kommer någon med niqab förbi DIG på DIN gata i DIN stad i DITT land. Ja då är du inte så jävla fri ifrån religionen längre. Därför ser man till att man värnar om denna frihet genom att kränka en annan människa. Varför? Jo för att ”friheten funkar så”. Friheten är viktigast av allt.

 Friheten att kränka en annan människa som inte tänker som en själv. Det är provocerande att se en kvinna med niqab eftersom det är ett sånt tydligt ställningstagande. I mellanmjölkslandet Sverige är det skrämmande. Att en människa tagit ställning utan att smyga med det är skrämmande.

 En kväll promenerade jag med henne, min syster och min hund. Hon älskar min hund och bad om att få hålla i kopplet när vi promenerade. Jag är van vid att folk tittar när vi är ute men den sekunden hon tog kopplet så försökte folk inte dölja det längre. Det var inte längre kommentarer som kom några sekunder efter att man gått förbi, utan det var hakor som var tvugna att tas upp med lyftkran ifrån marken. Samtidigt som det var obekvämt att verkligen ha ALLAS ögon på sig så var det lite roligt också. För att bilden gick inte direkt ihop. Men varför skulle den inte kunna göra det egentligen? Har icke-muslimer patent på hundar?

Medan vi promenerade runt den kvällen och min hund kutade glatt runt till höger och vänster skrattade min brors fru och sa ”Det är konstigt att alla reagerar på min niqab förutom Lala (min hund). Hon tycker om mig hur jag än ser ut.”

Så för att ni ska se hur en ”fördomsfri varelse” ser ut som inte bryr sig om 11e september, hedersmord, terrorism, självmordsbombare, kvinnoförtryck utan tycker om den som ger henne respekt så borde ni titta på denna bild och tänka att vi människor, trots att vi har fördomar borde ge alla människor en chans att visa sitt rätta jag innan vi dömer dom. Godnatt! /Nabila