Anmäl paret Schulman för hets mot folkgrupp!

Jag skulle vilja be alla att polisanmäla paret Schulman för hets mot folkgrupp.
På deras sida 1000apor (www.1000apor.se) har de videoinlägg med ”Berts negerskämt” ”Dagens negerfräckis med Bert Karlsson” osv. Det är videosnuttar där Bert Karlsson, mest känd som en av grundarna till det främlingsfientliga partiet Ny Demokrati drar ”skämt” om invandrare.

På en hemsida som har tusentals träffar per dag borde inte sådant få existera och trots att inläggen blivit anmälda ligger de fortfarande uppe på hemsidan.
Det är en sak att vara kontroversiell, det är en helt annan att vara rasistisk. Och detta är ingenting annat än rasistiskt!

Jag uppmanar alla att polisanmäla Alex och Katrin Schulman och deras sida 1000apor.se för hets mot folkgrupp.
Det är ju ändå en demokratisk rättighet vi har. Och ju fler anmälningar vi får in desto bättre.

Man kan inte använda sig av humor för att dölja en rasistisk agenda.

Annonser
Publicerat i Nabila. 9 Comments »

Fred i mellanöstern

Så det sägs att det kommer bli fred i Mellanöstern, närmare bestämt fred mellan Israel och Palestina.

Det sägs att man aldrig har varit så nära möjligheten att uppnå ett fredsavtal som man är nu.

Klick, klick Olmert och Abbas skakar hand och ler inför kamerorna.

Jag tror tyvärr inte på detta fredsavtal och här är mina anledningar.

1. Sålänge muren finns kommer det inte existera någon fred

2. Olmert har inte lika mycket blod på händerna som Sharon men är inte helt ren, därför är han olämplig ledare att börja starta fredssamtal SÅVIDA han inte ber om ursäkt till det palestinska folket.

3. Mahmoud Abbas är inte en representativ ledare för det palestinska folket och OM det skulle vara så att Fattah-anhängarna går med på fredsavtalet finns det ändå en stor procent oliktänkande som inte går med på avtalet. Abbas ses av vissa grupper som en som sålt sig och lägger sig snabbt istället för att kämpa för rättvisa. Det palestinska folket är splittrat och sluter man avtal med bara en del så är avtalet i längden ohållbart.

4. Fred kommer aldrig att finnas sålänge palestinierna inte har sin frihet. Om ett avtal leder till att muren rivs, bosättningarna tas bort, checkpointsen tas bort, palestinier får tillbaka sin mark och makten över sin odling osv DÅ kan vi snacka om fred på riktigt.


Vad tycker du?

Publicerat i Nabila. Leave a Comment »

Jihad

Jihad. Ett läskigt ord eller hur? Genast ser man framför sig skrikande skäggiga män med vapen i hand. I de allra flesta religionsböcker nämns jihad. Vanligtvis översätts ordet jihad med begreppet heligt krig. Detta är intressant eftersom begreppet heligt krig är ett begrepp som uppstod under korstågstiden. Det är alltså ett begrepp man snarare kan relatera till kristendomen än till islam. Faktum är att om man skulle översätta heligt krig till arabiska, harb moqaddas, skulle troligen inte en enda arab fatta vad man menade. Krig är inte heliga.

Så vad betyder då jihad? Det är glädjande att se att även se stora svenska uppslagsverken lämnar begreppet heligt krig i allt högre grad. De förklaringar man ser idag stämmer bättre överrens med den korrekta översättningen. Jihad betyder strävan eller ansträngning. Den muslimska betydelsen av jihad innebär alltså att varje gång man anstränger sig för att göra något (gott) med ett högre syfte gör man jihad. För en muslim innebär ett högre syfte att göra sånt som Allah tycker om. Låt mig ge er några exempel.  Du avskyr kemi. Det är verkligen inte din grej. Men ändå, är du fast besluten om att läsa din läxa, för att du vill söka kunskap. Det är jihad. Personen  som sitter bredvid dig irriterar dig. Helst av allt vill du bara smocka till personen eller få ett mega-utbrott på henne/honom. Men du håller dig lugn. Du bjuder till och med på ett leende för att visa att du kan behärska dig, att du har kontroll över dina känslor. Det är jihad. Att föda barn är bland det mest ansträngande man kan göra. Det gör ont. Tro mig. Men man gör det, för att föda ett barn, ett liv, som man sedan anstränger sig för att uppfostra till en fin människa. Det är en av de största jihad man kan göra.  Jag kan fortsätta i evigheter. Varje gång man anstränger sig med ett gott syfte så gör man alltså jihad. Det innebär att vi troligen är små mujahidins allihopa..

Som muslim är alltså jihad en oerhört viktig del av ens liv. Det bör genomsyra ens vardag. Man ska ständig anstränga sig, föra denna kamp om man så vill, för att bli en bättre människa. Är du snål ska du dela med dig. Är du aggressiv ska du anstränga dig för att hålla dig lugn och bli tålmodig. Är du girig ska du jobba med dig själv för att bli givmild. Är du sur ska man jobba för att bli glad. Tycker man om sånt som är haram ska man sträva efter att vänja sitt hjärta vid det som är halal och så vidare. Jihad är viktigt. Ett sätt för muslimer att stärka sitt band till Allah.

Så varför kopplas jihad till våld? Helt taget ur luften kan det ju inte vara? Nej det är det inte. Inom islam är det tillåtet att använda våld i självförsvar. Att försvara sitt liv, sin familj och sitt land är alltså tillåtet. Det är endast tillåtet att använda sig av så mycket våld som nöden kräver. De regler som finns kring jihad är mycket detaljerade. Låt mig förtydliga. Om Bertil skulle få för sig att attackera mig skulle jag, med mitt jihadistiska tänkande tänka att jag först försöker spinga ifrån honom (inte dras med vid provokation). Bertil visar sig vara en snabb kille och hinner fatt mig ganska snart. Vad Bertil inte vet när han kommer springandes är att jag har tränat både kung-fu, karate och tae kwon do (det är sant) så ganska snart ligger Bertil på marken och gråter. Om jag nu rör honom har jag gått över gränsen för min jihad. Lika så om jag bestämmer mig för att hämnas på hans brorsa. Det säger sig självt att våld i självförsvar endast kan användas mot den våldsförande.  Exemplet jag gav var på individnivå, men gäller också när länder står mot varandra. Om ett muslimskt land befinner sig i krig finns många regler att följa om man ska föra jihad i dess självförsvarsform.  Har det muslimska landet invånare bosatta från motståndarlandet måste dessa behandlas med respekt. Våld får endast  användas mot den som attackerar. Inga barn, gamla, eller kvinnor (om de inte är en del av motståndarlandets armé) får utsättas för våld. Hungriga ska födas, sjuka vårdas och nakna kläs, osv. Det våld som är tillåtet inom islam är alltså nogra reglerat. Detta innebär att oavsett om du har 20 personen som påstår att det de sysslar med är jihad men det är dem som attackerar så kan det aldrig vara jihad. Rekvisiten för jihad är alltså objektiva.

Synd att jihad används av media för att göra människor rädda för muslimer. Jihad, i den form miljonentals muslimer utövar den i sin vardag äv något vackert och eftersträvansvärt. Och dessutom helt förenligt med den svenska lagboken.

Publicerat i Cherin. 1 Comment »

Biobränsle Vs Mat

Hur står det till med hyckleriet? Varför prioriteras människoliv mindre än fordon ? Är det viktigare att vi känner oss duktiga?

 

Med G8 ländernas regeringar och de multinationella företagens goda samtycke propageras det för biobränsle istället för fossilt bränsle. Att odlade grödor skall användas i syfte att föra fram motordrivna fordon är helt sjukt anser jag, särskilt då det finns människor som gärna äter denna mat.

 

Hur kan det vara rimligt att ha detta i våra bilar när människor svälter?

Är det viktigare att man ska kunna åka till köpcentra med sin miljövänliga bil när människor svälter och drivmedlet är de här människornas mat? Det är helt sinnessjukt att det odlas grödor i syfte att användas som drivmedel och inte i syfte att ge mat till människor och att man i vissa fall stjäl mat från de här fattiga människorna.

 

De höga matpriserna som råder just nu har lett till en katastrof som vi säkerligen bara sett början på, men denna katastrof drabbar inte oss som läser denna text.

Världsbanken uppger att den främsta orsaken till de höjda matpriserna är framställningen av biobränsle, detta gör den i en icke utgiven rapport enligt den brittiska tidningen The Guardian.

I rapporten så står det att framställningen av biobränsle ligger bakom en höjning på 75% av matpriserna. Matpriserna var det viktigaste som skulle tas upp under G8 mötet i Japan nyligen, då delegaterna förresten frossade över en åttarätters måltid.

 

Organisationen Action Aid uppger att G8 ländernas pådrivningar av att använda biobränsle har lett till att 760 miljoner människor lever med en överhängande risk för att kunna drabbas av svält men att den höjning på 82% som redan genomförts sen 2006 har lett till att 260 miljoner människor lever med en risk av att kunna drabbas av svält.

 

Så helt ärligt, spara strunt pratet med miljö hit och dit om det ska vara på bekostnad av människoliv. Vi människor är så korkade ibland då vi går på flugor pådrivna av vissa intressen, mestadels är de mest pådrivande de med pengarna, de multinationella företagen, som oftast också får som de vill.

Låt mig hellre få fortsätta källsortera och köra min bensindrivna bil så vi får slut på den där förbaskade oljan som även den skördar många människoliv.

 

Se på klippet nedan och förundras över biobränsle kontra mat. Vilka drabbar detta och fattar ni vidden av den skada som det nu åsamkar dessa människor? Är det verkligen värt det?

 

Klicka HÄR för klippet.

Vad är Koranen?

Det berättas att, närhelst Quranen lästes så han hörde det, begynte han att ymnigt, bittert gråta. Menniskor, som det sågo, sade ”Du är en perser och Quranen är arabisk. Du förstår den ej. Du vet ej, hvad den säger. Hvad gråter du då för?” Han sade: ”Min tunga är persisk, men mitt hjerta är arabiskt.”[1]

 

Koranen är troligen den allra mest lästa boken i världen och säkerligen den mest memorerade, och högst sannolikt den som utöver det största inflytandet på sina läsare.

 

Gud är den Allra Nådigaste och en av hans många nådegåvor till oss människor är den heliga Koranen – Guds ofelbara ord. Koranen (16:103) är en påminnelse (dhikr), ett ljus (nûr) och ett mirakel (mûjiza). Det är en påminnelse om föregående profeters budskap, ett ledningens ljus in i framtiden och ett tidlöst mirakel i sin ojämförbara skönhet och visdom.

Det ord som de första västerländska översättarna återgav med ”vers” – med biblisk vokabulär färsk i minnet – betyder ordagrant ”tecken” (aya). Så den uppenbarade boken består av tecken (ayat). När vi läser Koranen med hjärtat (den intuitiva, skådande själsförmögenheten), och inte med hjärnan (det analytiska förnuftet), talar tecknen till oss som ekon av evigheten – det tidlösa medvetande ur vilket kosmos emanerar i en oavlåtlig ”utandning”.

Men Koranen ska läsas med både hjärtat och hjärnan. Förutom ett underbart tecken är den nämligen också en praktisk instruktionsbok för hur vi ska leva våra liv här och nu. En muslim är någon som i full tillit och förtröstan lämnat sig åt Gud. Vi vågar lämna oss åt Gud och vara honom undergivna eftersom vi är vissa om hans goda vilja, kärlek och omsorg. Men överlämnandet är mer än bara en rusig känsla eller ett andligt tillstånd. Det får praktiska konsekvenser. Hur leva sitt liv efter Guds vilja? Svaret är Koranen. Gud har i sin godhet uppenbarat sin vilja i denna bok. Ingen har levt i enlighet med Guds vilja i högre grad än Muhammad. En gång efter hans död tillfrågades hans hustru Aisha om hur han hade varit beskaffad. Hon svarade: ”Han var Koranen”. Han hade visat – i praktisk handling – hur människan skulle leva ett liv som behagar Gud. Genom att följa Koranen.

Det som gör intryck på många Koranläsare är dess direkta och personliga tilltal. Gud talar i första person: ”Jag är Gud” (20:14) och det uppstår ett omedelbart möte mellan ett gudomligt ”Jag” och ett mänskligt ”Du”. Varje bokstav i Koranen vibrerar av den oerhörda kraften i denna närvaro. Den tyske teologen Rudolf Otto (1869-1937) beskrev mötet med det heliga med uttrycket tremendum et fascinorum, det vill säga ”fruktansvärd och fascinerande”[2]. En kort, koncis och ganska träffande beskrivning av de blandade känslor av bävan, överväldigande förundran, vördnad och kärlek som infinner sig hos Koranläsaren.

Genom Koranen upprättas en intim och personlig relation mellan Gud och människa som är helt och hållet tillförlitlig. Vi kan lita på att det är Gud som talar. ”Detta är en skrift i vilken det icke finns något tvivel” (2:2). Muslimer har klarat sig förhållandevis väl genom den moderna tidens stormar. Deras korantro har inte lidit skada på samma sätt som bibeltron hos västerländska kristna. Bibeln vågar knappt ens de kristna själva lita på nu för tiden. Relationen till Bibelns Gud har liksom blivit lite haltande, tveksam och instabil. Till Koranens Gud däremot vågar även dagens muslimer överlämna sig i fast förvissning om att han verkligen är den Barmhärtige, som tar emot oss ”på andra sidan”.

Koranen äger ett metafysiskt djup som vida överstiger Upanishaderna och en lyrisk lyskraft som överglänser Bhagavad Gita. Den har också, liksom den hebreiska Bibeln, ett historiskt, berättande perspektiv. Med den skillnaden att i Koranen slipper man onödigt prat. Där hittar man inte, som i Bibeln, meningslöst kringsnack om detaljer hit eller dit, nej, fokus ligger på väsentligheter: Guds vilja, livets mening och människans frälsning. Bibeln i dess nuvarande form kan ibland ge intryck av mustig skröna av tvivelaktig moralisk karaktär, medan Koranen däremot – utan omsvep – förkunnar Guds enhet, allmakt och nåd. Man letar förgäves efter något – i profan mening – underhållande. Avsaknaden av roande anekdoter beror på att Koranen uteslutande består av Guds direkta tal medan Bibeln i sitt befintliga skick innehåller en underlig och förvirrande blandning av mänskligt och gudomligt där det rent mänskliga troligtvis överväger.

Det innebär inte att det är tråkigt att läsa Koranen! Tvärtom kan läsningen upplevas som ytterst lustfylld för både själen och sinnena. Men det är ett annat slag av glädje – betydligt djupare – än den som härrör från profan litteratur. Muhammad talar i en hadith om ”trons sötma”. Och den sant troende är den som längtar efter att smaka trons sötma, som aldrig får nog av den, och som föredrar den framför den ljuvaste honung, ja, all annan sötma. Koranläsning ger styrka åt tron (8:2) och skänker en himmelsk – ej världslig – njutning.

Profeten kunde varken läs eller skriva. Hans hjärta var likt ett tomt kärl som fylldes av uppenbarelsens rena, flödande ljus. Koranen förkunnar: ”Han talar inte av sig själv, nej, detta är inte annat än en uppenbarelse som uppenbaras” (53:3). Profetens uppdrag var att förmedla de himmelska orden till människorna just såsom de kom till honom utan att en prick lades till eller drogs ifrån. Koranen kritiserar därför inte bara människorna omkring profeten utan även honom själv. Även han är – trots sin syndfrihet – ställd under ordet. Koranen fostrar och leder honom, vederkvicker, stärker och råder. 

Koranen är unik i det att den inte har förändrats sedan den uppenbarades. Bibeln är en i hög grad mänsklig produkt som växt fram under seklerna. Man har dessutom försökt ”aktualisera” den i varje ny tid, vilket följaktligen gjort den inaktuell för alla tider. Ständigt akterseglad, ständigt på efterkälken. Koranen har undsluppit en liknande förnedring genom att den inte utsatts för någon mänsklig påverkan. Koranen strävar inte efter att leva upp till någon mänsklig standard, tvärtom är det muslimerna som strävar efter att leva upp till Koranens standard. Det är inte texten eller dess mening som behöver aktualiseras, utan vår förståelse. Den är en bok för alla tider, för alla länder och för alla folk. Gud säger ”Vi har nedsänt denna påminnelse och vi skall helt visst bevara den” (15:9). Trygghetens ord, de ord som aldrig förgås! Rätt förståelse uppstår när vi närmar oss skriften med ett helgat och ödmjukt sinnelag, när vi söker ledning och inte bekräftelse, då kan vi överskrida själviskhetens gränser och i ordet höra och uppfatta Guds röst. Koranordet kan drabba människan, så att hon upplever det som talat just till henne!

Koranen åtföljer en muslim från vaggan till graven. Från den stund barnet börjar tala lär han sig dess verser utantill. Muslimen läser ur Koranen i sina dagliga böner, vid födsel, bröllop och begravning, i nöd och i lust, ja i livets alla skiften och så fort han får tillfälle. Och koraniska ord och uttryck pryder muslimens tal under dygnets alla timmar. Alhamdulilah (Pris ske Gud!), mashallah, (Som Gud har velat), bismillah (I Guds namn) och inshallah.

Inshallah hör sannolikt till de fraser som förekommer mest frekvent i muslimskt vardagsspråk. Det betyder ordagrant ”Om Gud vill” och uttrycker människans förtröstan på Gud och medvetenheten om att absolut ingenting kan åstadkommas utan Guds vilja. Inshallah begagnas om framtida omständigheter som inte sker av nödvändighet. Muslimen säger till exempel inte inshallah om att tre kommer efter två eller måndag kommer efter söndag, utan endast om företeelser som trots all mänsklig strävan och ansträngning inte kan ske förutan Guds hjälp och tillåtelse. Oavsett hur noga vi planerar kan vi inte vara säkra på var eller i vilket tillstånd vi själva eller världen befinner sig i morgon.

Inshallah har av vissa västerlänningar missförståtts som ett tecken på ”islamisk fatalism”. Det är fel. Islam är för det första inte fatalistiskt och för det andra är den teologiska grunden för inshallah inget unikt för islam utan återfinns exakt likadan i den kristna traditionen. Även om det, som så mycket annat i den kristna läran, glömts bort av de kristna. Det finns ett antal äktsvenska ordspråk som kan hjälpa till att göra inshallah kännas mindre främmande för icke-muslimska svenskar: ”Människor spår, Gud rår”, ”Gör du ditt, så gör Gud sitt”, ”Hoppas det bästa, vänta det värsta” och ”Osvuret är bäst”. Dessutom, förr uttrycktes denna fromma insikt på svenska med den exakta ordalydelsen ”Om Gud vill”, men detta har, tillsammans med så mycket annat kristet, fallit ur bruk. I en bok om folkliga talesätt med biblisk bakgrund[3], finner vi följande:

”I gammal tid fogades ofta den ödmjuka reservationen ’om Gud vill’ till meddelanden om planer och förestående händelser. Ofta förkortades detta till ’V G’ (Vill Gud). Uttrycket kommer från Paulus hälsning till invånarna i Efesos: ’Sedan vill jag komma till eder igen, om Gud vill’ (1703[4], Apg. 18:21). Aposteln Jakob förebrår sina adressater att de alltför frimodigt beslutar sig för vad de ska göra imorgon: ’I borden fastmer säga: Om Herren vill och vi får leva, skola vi göra det eller det’ (1917, 5:15). Detta inskott i brev och kungörelser torde knappast förekomma numera.”

 Gästskribent, Mohamed Omar


[1] En berättelse om det persiska helgonet Habib Adjami ur Farid Ad-Din Attar, Vännernas minne, svensk översättning av Eric Hermelin 1929.

[2] Se Das Heilige (1917)

[3] Carl Henrik Martling: Synden straffar sig själv (2001)

 

[4] Karl XII:s Bibel.

Yttrandefrihet…såklart.

Jag kollade på en video idag på Aftonbladet.se. Den handlade om folk som kritiserat George Bush under hans 4e juli-tal.

Videon visar folk som skriker ”krigsförbrytare” och ”far åt helvete” när han håller tal och Bush svarar med att man i Amerika har yttrandefrihet, och fortsätter med sitt tal.

När jag såg den videon så blev jag orolig. För att jag vet att denna ”yttrandefrihet” i USA inte är så fri som man skulle kunna tro. Dessa människor som använder sina demokratiska rättigheter kommer att få betala för detta.

För något år sedan såg jag en video på Youtube med en ung student som ifrågasätter dåvarande presidentkandidat John Kerry under hans tal på universitetet och det slutar med att studenten blir påhoppad av vakter och får elektriska stötar för att han ska ”lugna ner sig”.

Jag vågar inte tänka på vad som hände med de som skrek åt Bush med tanke på vad som hände med den unge studenten.  Men det är ju yttrandefrihet i USA. Hur jobbigt kan det vara? Lite valfusk, påhopp och elpistoler mot oliktänkande gör väl inte att man helt plötsligt omvandlas till en diktatur. Det har ju bara araber, afrikaner och kommunister patent på. Inte USA aka demokratins vagga. Eller?

Publicerat i Nabila. 2 Comments »

Varför hijab?

– Kan inte du ta med dig en sjal så jag får se hur du ser ut i den? Orden var min vän Katarinas, vi gick i 6:e klass i en skola i Linköping och min mor hade varit där ett stund tidigare på religionstimmen och talat om islam. Hon hade visat upp bönemattor, radband och självklart den muslimska klädseln.

– Nej, jag vågar inte, guud vad pinsamt. Samtidigt kittlade tanken, tänk om jag skulle våga? Vad skulle alla säga? Jag hade själv den senaste tiden umgåtts mer med andra muslimer och lärt mig mer om min tro. Det var mitt enda sätt att lära mig om islam eftersom jag inte kom från en särskilt troende familj. Visst det bads och fastades, men inte mer än så.

Några dagar senare smyger jag ändå ner en sjal  i ryggsäcken, jag kommer fortfarande ihåg hur den såg ut, ett benvitt triangelformat tygstycke med virkade kanter. På första rasten, kl 9.40 smyger jag in på toan med min kompis och provar den. – Guud vad fiin du är Cherin. Det är ju jättecoolt! Den måste du behålla på. – Det vågar jag inte! – Men kan du inte ha den så här? Katarina tog tag i ändarna öppnade upp sjalen och lät ändarna  falla mot sidorna. Jag tyckte jag liknande den där kvinnan som jag så många gånger sett  i kyrkan, hon som alltid höll i ett barn. – Nej Kattis, ärligt, jag vågar inte. Så höll vi på, hela dagen in och ut på toan med fler och fler av mina klasskamrater. När jag gick hem kändes det som om alla tittade på mig. Alla kunde se denna stora förändring alla viste att just jag hade gjort något. Lite som när man varit hos frisören, eller köpt ett par nya skor. Alla måste ju se. När jag kom hem satt den på.

De reaktioner jag möttes av hemma var jag inte alls beredd på. Min mor var den som blev jätteglad. Även om hon själv var en bit över fyrtio när hon började använda hijab så var hon bara glad över att jag nu själv ville prova på. Resten av familj och släkt var inte särskillt uppmuntrande,  en av mina mostrar var förtvivlad, – du ser ut som en nunna utbrast hon, comme une soerette!           

Min far vågade jag inte säga något till. Mina föräldrar hade varit skilda sedan lång tid tillbaka och när han för första gången såg mig med min sjal hade jag haft den på i en månad. Han gav mig en förvånad blick och sedan åkte vi, tillsammans med mina syskon hem till honom.  Vi satt i vardagsrummet när han ropade in mig till köket och sa att han ville prata med mig. Det sög till i magen.  – Vad är det här Cherin? Tron finns ju i hjärtat. Det är inget man behöver visa utåt.  ­– Jag vet pappa, men du vet ju att jag är muslim och även om tron är i hjärtat så visar vi den i våra handlingar också.  Efter mycket prat satte han sig mitt emot mig. Tittade mig i ögonen och sa. Två år. Om max två år är den borta. Då har du tagit av dig den. Jag kommer ihåg hur oerhört  stolt jag var på tvåårsdagen. Men jag sa inget.

Idag, 11 år senare sitter sjalen som berget. Det är en del av mig, min identitet. Jag får ofta frågan om varför jag klär mig som jag gör. Troligen får man lika många svar som det finns kvinnor med sjal. Det finns i ala fall åtminstone en gemensam nämnare. Det står i koranen. Så precis som vi muslimer ber eller fastar så klär vi oss på ett visst sätt som en del i praktiserandet. Som ett sätt att visa lydnad inför Allah.

Innan jag går vidare med orsaker till varför jag klär mig i hijab, vill jag först påpeka att även  männen har  regler kring sin klädsel. Dem kan man främst läsa om i haditherna. De regler som finns liknar till stora delarna det som finns för kvinnor. Kläderna ska inte vara tajta eller genomskinliga. De ska täcka hela kroppen, och ser man till hur profeten Mohammed brukade klä sig brukade han alltid täcka huvudet  (även om männens huvudbonad skiljer sig från kvinnornas) Sen ska männen dessutom odla skägg och det slipper vi kvinnor. (Här finns olika regler om vad som alltid måste täckas vad som är rekommenderat att täcka och så vidare, men jag väljer här att inte gå in i detalj.)

Så varför finns då dessa regler?  Jag har säkert inte koll på alla men jag tänkte ta upp några av de som spelat störst roll för min del. Till att börja med är det ett sätt att visa att man är muslim. Det har ett symbolvärde. Islam blir för troende människor så stor del av ens personlighet att även ens yttre visar det som finns på insidan. En ytterligare faktor som spelat stor roll för mig är att jag inte vill att andra människor ska värdera mig efter min kropp. Det jag erbjuder  människor att värdera eller att bilda en uppfattning kring hos mig är det som finns i hjärnan och hjärtat. Den som tar avstånd ifrån mig endast på grund av min klädsel, visar ju tydligt att man inte är intresserad av mitt inre.

Det som jag tycker är är sorgligast att många ser hijab som ett svaghetstecken. Att man skulle vara förtryckt, eller inte ha en egen vilja. Wake up people! Tro  mig, att välja hijab i ett land som Sverige är inte lätt. Jag växte upp i Linköping och under hela min skolgång, fram till sista året i gymnasiet var jag den enda tjejen med sjal. Varje dag blev man ifrågasatt. Då gällde det att ha svar på tal. Det är inte lätt att gå emot normen på det sättet. Men för en troende handlar det om prioriteringar. Och för min del är Allahs gillande viktigare än alla människor i hela världens gillande. För vilken tillfredställelse kan jag få på ett andligt plan, om jag så ägde hela världen, men inte kände att jag strävade efter att göra Allah nöjd?

Publicerat i Cherin. 15 Comments »