Jihad

Jihad. Ett läskigt ord eller hur? Genast ser man framför sig skrikande skäggiga män med vapen i hand. I de allra flesta religionsböcker nämns jihad. Vanligtvis översätts ordet jihad med begreppet heligt krig. Detta är intressant eftersom begreppet heligt krig är ett begrepp som uppstod under korstågstiden. Det är alltså ett begrepp man snarare kan relatera till kristendomen än till islam. Faktum är att om man skulle översätta heligt krig till arabiska, harb moqaddas, skulle troligen inte en enda arab fatta vad man menade. Krig är inte heliga.

Så vad betyder då jihad? Det är glädjande att se att även se stora svenska uppslagsverken lämnar begreppet heligt krig i allt högre grad. De förklaringar man ser idag stämmer bättre överrens med den korrekta översättningen. Jihad betyder strävan eller ansträngning. Den muslimska betydelsen av jihad innebär alltså att varje gång man anstränger sig för att göra något (gott) med ett högre syfte gör man jihad. För en muslim innebär ett högre syfte att göra sånt som Allah tycker om. Låt mig ge er några exempel.  Du avskyr kemi. Det är verkligen inte din grej. Men ändå, är du fast besluten om att läsa din läxa, för att du vill söka kunskap. Det är jihad. Personen  som sitter bredvid dig irriterar dig. Helst av allt vill du bara smocka till personen eller få ett mega-utbrott på henne/honom. Men du håller dig lugn. Du bjuder till och med på ett leende för att visa att du kan behärska dig, att du har kontroll över dina känslor. Det är jihad. Att föda barn är bland det mest ansträngande man kan göra. Det gör ont. Tro mig. Men man gör det, för att föda ett barn, ett liv, som man sedan anstränger sig för att uppfostra till en fin människa. Det är en av de största jihad man kan göra.  Jag kan fortsätta i evigheter. Varje gång man anstränger sig med ett gott syfte så gör man alltså jihad. Det innebär att vi troligen är små mujahidins allihopa..

Som muslim är alltså jihad en oerhört viktig del av ens liv. Det bör genomsyra ens vardag. Man ska ständig anstränga sig, föra denna kamp om man så vill, för att bli en bättre människa. Är du snål ska du dela med dig. Är du aggressiv ska du anstränga dig för att hålla dig lugn och bli tålmodig. Är du girig ska du jobba med dig själv för att bli givmild. Är du sur ska man jobba för att bli glad. Tycker man om sånt som är haram ska man sträva efter att vänja sitt hjärta vid det som är halal och så vidare. Jihad är viktigt. Ett sätt för muslimer att stärka sitt band till Allah.

Så varför kopplas jihad till våld? Helt taget ur luften kan det ju inte vara? Nej det är det inte. Inom islam är det tillåtet att använda våld i självförsvar. Att försvara sitt liv, sin familj och sitt land är alltså tillåtet. Det är endast tillåtet att använda sig av så mycket våld som nöden kräver. De regler som finns kring jihad är mycket detaljerade. Låt mig förtydliga. Om Bertil skulle få för sig att attackera mig skulle jag, med mitt jihadistiska tänkande tänka att jag först försöker spinga ifrån honom (inte dras med vid provokation). Bertil visar sig vara en snabb kille och hinner fatt mig ganska snart. Vad Bertil inte vet när han kommer springandes är att jag har tränat både kung-fu, karate och tae kwon do (det är sant) så ganska snart ligger Bertil på marken och gråter. Om jag nu rör honom har jag gått över gränsen för min jihad. Lika så om jag bestämmer mig för att hämnas på hans brorsa. Det säger sig självt att våld i självförsvar endast kan användas mot den våldsförande.  Exemplet jag gav var på individnivå, men gäller också när länder står mot varandra. Om ett muslimskt land befinner sig i krig finns många regler att följa om man ska föra jihad i dess självförsvarsform.  Har det muslimska landet invånare bosatta från motståndarlandet måste dessa behandlas med respekt. Våld får endast  användas mot den som attackerar. Inga barn, gamla, eller kvinnor (om de inte är en del av motståndarlandets armé) får utsättas för våld. Hungriga ska födas, sjuka vårdas och nakna kläs, osv. Det våld som är tillåtet inom islam är alltså nogra reglerat. Detta innebär att oavsett om du har 20 personen som påstår att det de sysslar med är jihad men det är dem som attackerar så kan det aldrig vara jihad. Rekvisiten för jihad är alltså objektiva.

Synd att jihad används av media för att göra människor rädda för muslimer. Jihad, i den form miljonentals muslimer utövar den i sin vardag äv något vackert och eftersträvansvärt. Och dessutom helt förenligt med den svenska lagboken.

Publicerat i Cherin. 1 Comment »

Varför hijab?

– Kan inte du ta med dig en sjal så jag får se hur du ser ut i den? Orden var min vän Katarinas, vi gick i 6:e klass i en skola i Linköping och min mor hade varit där ett stund tidigare på religionstimmen och talat om islam. Hon hade visat upp bönemattor, radband och självklart den muslimska klädseln.

– Nej, jag vågar inte, guud vad pinsamt. Samtidigt kittlade tanken, tänk om jag skulle våga? Vad skulle alla säga? Jag hade själv den senaste tiden umgåtts mer med andra muslimer och lärt mig mer om min tro. Det var mitt enda sätt att lära mig om islam eftersom jag inte kom från en särskilt troende familj. Visst det bads och fastades, men inte mer än så.

Några dagar senare smyger jag ändå ner en sjal  i ryggsäcken, jag kommer fortfarande ihåg hur den såg ut, ett benvitt triangelformat tygstycke med virkade kanter. På första rasten, kl 9.40 smyger jag in på toan med min kompis och provar den. – Guud vad fiin du är Cherin. Det är ju jättecoolt! Den måste du behålla på. – Det vågar jag inte! – Men kan du inte ha den så här? Katarina tog tag i ändarna öppnade upp sjalen och lät ändarna  falla mot sidorna. Jag tyckte jag liknande den där kvinnan som jag så många gånger sett  i kyrkan, hon som alltid höll i ett barn. – Nej Kattis, ärligt, jag vågar inte. Så höll vi på, hela dagen in och ut på toan med fler och fler av mina klasskamrater. När jag gick hem kändes det som om alla tittade på mig. Alla kunde se denna stora förändring alla viste att just jag hade gjort något. Lite som när man varit hos frisören, eller köpt ett par nya skor. Alla måste ju se. När jag kom hem satt den på.

De reaktioner jag möttes av hemma var jag inte alls beredd på. Min mor var den som blev jätteglad. Även om hon själv var en bit över fyrtio när hon började använda hijab så var hon bara glad över att jag nu själv ville prova på. Resten av familj och släkt var inte särskillt uppmuntrande,  en av mina mostrar var förtvivlad, – du ser ut som en nunna utbrast hon, comme une soerette!           

Min far vågade jag inte säga något till. Mina föräldrar hade varit skilda sedan lång tid tillbaka och när han för första gången såg mig med min sjal hade jag haft den på i en månad. Han gav mig en förvånad blick och sedan åkte vi, tillsammans med mina syskon hem till honom.  Vi satt i vardagsrummet när han ropade in mig till köket och sa att han ville prata med mig. Det sög till i magen.  – Vad är det här Cherin? Tron finns ju i hjärtat. Det är inget man behöver visa utåt.  ­– Jag vet pappa, men du vet ju att jag är muslim och även om tron är i hjärtat så visar vi den i våra handlingar också.  Efter mycket prat satte han sig mitt emot mig. Tittade mig i ögonen och sa. Två år. Om max två år är den borta. Då har du tagit av dig den. Jag kommer ihåg hur oerhört  stolt jag var på tvåårsdagen. Men jag sa inget.

Idag, 11 år senare sitter sjalen som berget. Det är en del av mig, min identitet. Jag får ofta frågan om varför jag klär mig som jag gör. Troligen får man lika många svar som det finns kvinnor med sjal. Det finns i ala fall åtminstone en gemensam nämnare. Det står i koranen. Så precis som vi muslimer ber eller fastar så klär vi oss på ett visst sätt som en del i praktiserandet. Som ett sätt att visa lydnad inför Allah.

Innan jag går vidare med orsaker till varför jag klär mig i hijab, vill jag först påpeka att även  männen har  regler kring sin klädsel. Dem kan man främst läsa om i haditherna. De regler som finns liknar till stora delarna det som finns för kvinnor. Kläderna ska inte vara tajta eller genomskinliga. De ska täcka hela kroppen, och ser man till hur profeten Mohammed brukade klä sig brukade han alltid täcka huvudet  (även om männens huvudbonad skiljer sig från kvinnornas) Sen ska männen dessutom odla skägg och det slipper vi kvinnor. (Här finns olika regler om vad som alltid måste täckas vad som är rekommenderat att täcka och så vidare, men jag väljer här att inte gå in i detalj.)

Så varför finns då dessa regler?  Jag har säkert inte koll på alla men jag tänkte ta upp några av de som spelat störst roll för min del. Till att börja med är det ett sätt att visa att man är muslim. Det har ett symbolvärde. Islam blir för troende människor så stor del av ens personlighet att även ens yttre visar det som finns på insidan. En ytterligare faktor som spelat stor roll för mig är att jag inte vill att andra människor ska värdera mig efter min kropp. Det jag erbjuder  människor att värdera eller att bilda en uppfattning kring hos mig är det som finns i hjärnan och hjärtat. Den som tar avstånd ifrån mig endast på grund av min klädsel, visar ju tydligt att man inte är intresserad av mitt inre.

Det som jag tycker är är sorgligast att många ser hijab som ett svaghetstecken. Att man skulle vara förtryckt, eller inte ha en egen vilja. Wake up people! Tro  mig, att välja hijab i ett land som Sverige är inte lätt. Jag växte upp i Linköping och under hela min skolgång, fram till sista året i gymnasiet var jag den enda tjejen med sjal. Varje dag blev man ifrågasatt. Då gällde det att ha svar på tal. Det är inte lätt att gå emot normen på det sättet. Men för en troende handlar det om prioriteringar. Och för min del är Allahs gillande viktigare än alla människor i hela världens gillande. För vilken tillfredställelse kan jag få på ett andligt plan, om jag så ägde hela världen, men inte kände att jag strävade efter att göra Allah nöjd?

Publicerat i Cherin. 15 Comments »

Top five

Eftersom jag alltid klagar över hur man som muslim ofta blir bemött tänkte jag hjälpa alla dem som känner sig osäkra på traven.  Här kommer min fem-i-topp. Vill ni ha fler råd vill jag ha betalt.

 

1 Tala direkt till muslimen när du har en fråga som rör honom/henne. Få saker är mer förolämpande än när ens kompis med ”svenskt” utseende får en fråga om vad dem kan hjälpa personen bredvid med (that is me). Och snälla, jag ber dig, när du gör detta, tala svenska och inte engelska. Framför allt inte om din svenska låter något i stil med whhaat kan aj help ju wid? Eller, du ju lajk wiziting Sveden?  Det är bara pinsamt. Om det skulle visa sig att muslimen inte kan svenska kommer det märkas snart. Övergå då till det språk du behagar.

 

2 Förutsett inte att alla män med skägg är släkt med Usama bin Ladin och har fyra fruar som han låser in tillsammans med sina döttrar. Till att börja med är det en minoritet av de muslimska männen som har skägg. Tyvärr. Dessutom är antalet saudier i Sverige försvinnande liten. Risken att du skall träffa en USA-älskade folkpartist som tycker att man ska bomba sönder de länder som Bush lyckas peka ut på en karta är alltså betydligt större. Watch out!

 

3 Hur gör du när du duschar/sover/tvättar håret? Alla tjejer med sjal vet vad jag pratar om. Jag vet inte hur hårt jag behöver argumentera för att detta inte är en särskilt intellektuell fråga. Men för att vara snäll då så ska jag berätta det för er en gång för alla. Vi tar av oss sjalen! Jag vet att det är svårt att tro, men den sitter inte fast. Vi föddes inte med den. Jag lovar, wallah.

 

4 Kvinnor kan. Det vet vi, men vet du att även de muslimska kvinnorna kan? I alla fall de unga tjejerna. När jag var med för att rekrytera tre muslimska tjejer till ett jobb för ett tag sedan och det i sista urvalet var 5 tjejer kvar såg gruppen ut som följande; två var läkarstudenter, en var blivande dietist, en var ingenjör en hade endast gymnasiekompetens. Av de 25 kvinnor som sökte och som avslutat gymnasiet var 24 universitetsutbildade (eller höll på att studera). Det handlar inte om att det är en elit. Det handlar om att unga muslimska tjejer i Sverige idag är extremt målmedvetna och välutbildade. Så snälla, tro inte att tjejen på bussen bredvid dig inte kan, eller inte förstår. Chansen att hon har en högre utbildning än dig är ganska stor. 😉

 

5 Fixa inte backspegel i bilen så att ni kan följa mig så länge ni bara kan med blicken när jag kommer farandes på min cykel! Det är inte kul. Ja, jag har sjal. Och abaya (men ingen hjälm, sorry, fåfängan tar över) och jag kan cykla. Min mamma kan också cykla. Jag kan också simma, hjula och göra kullerbyttor. Med sjalen på. Slå det, den som kan!

 

Varma hälsningar från mig!

 

 /Cherin

 

 

Publicerat i Cherin. 10 Comments »

Att tala är silver…

Det här jobbet som jag har är väldigt speciellt, jag får tyvärr inte berätta för mycket om det men det jag kan säga är att jag tillsammans med två tjejer med hijab kommer att synas en hel del i TV-rutan till hösten. Intressant, spännande och hur skrämmande som helst.

 Jag tänker inte prata så mycket om jobbet, det kommer ni att märka av tids nog insha allah, men jag bara måste berätta om vad man har stött på den nya arbetsplatsen. Till att börja med finns det en del otrevliga människor som uppenbarligen inte vill ha sådana som oss på sin arbetsplats. Dessa är alhamdulillah (tack och lov) en minoritet. Desto fler är det som tycker det är kul, spännande och vill veta mer. Men huuuuj så fel det kan bli…

 En kvinna som arbetar med presskontakter kommer nyfiket upp och undrar vad det är vi håller på med. Jag berättar och hon tycker det låter väldigt intressant. -Kommer ni att prata svenska? Ehh jaa, det är klart, hur menar du då? Nej, men det är ju klart ni kommer att tala svenska, fortsatte hon, vad jag undrade var om programmet kommer att textas? Nej svarar jag, jag tycker vi talar tillräckligt bra svenska ändå. Jo, jo. jo det är klart att ni gör, stammade hon fram, men jag tänkte bara att när man talar finska, då brukar man översätta. Med tanke på att de flesta i detta land vet att finska är ett annat språk tänkte jag att kommentarer var överflödiga. Hon märkte min tystnad och kände sig generad, men ni kanske ska texta på arabiska, försökte hon. Nope. Men alltså jag tänkte, att ni kanske ville ha en muslimsk målgrupp? Nope. Eller en arabisk? Nope. Vad vet jag, vem är er målgrupp? Det är du, svarade jag snabbt, just sådana som du. Jaha.. svarade hon. Jaa, vi har ju alla våra fördomar, eller vad är det jag säger, det är klart jag inte har avslutade hon.

Det knäppa är att jag verkligen tycker om dessa människor, som vill komma fram och hälsa en välkommen och vara trevlig, men herregud! Så fort de öppnar munnen inser man vilken bild de har av en.  Ska ert program textas? Jag pratar för guds skull bättre svenska än dig! Allah ge mig tålamod! Jag kommer behöva anger management kurser snart.

Trevlig helg, fylld med taqwa!

/Cherin

Publicerat i Cherin. 4 Comments »

Duktig stark pojke och liten söt flicka

Jag satt med en kollega och pratade om min son, om hur stolt jag var att han tyckte om att hjälpa till. På alla möjliga olika sätt, han gillar att diska och städa, men framförallt älskar han att vårda sina leksakdjur och dockor.  Allt sånt som i folks ögon ses som tjejgöra. Ofta säger han – Mamma jag vill ha en lillasyster och när han har chansen leker han gärna med barnvagnarna på dagis. Jag fortsatta att berätta för min kollega om hur viktigt jag tycker det är att pojkar, redan som barn lär sig att dessa sysslor är för alla, inte bara för flickor. Tvärt om, det borde inte finnas som heter pojklekar och flicklekar. Då bryter en annan kollega in och frågar om jag kommer att vara lika stolt om min son fortsätter att hålla på så om 15 år. Jag trodde först inte om hon menade allvar, men det gjorde hon. Självklart, sa jag. Men ska inte pojken vara mer manlig?

När jag arbetade på en Systerjouren Somaya var jag en gång iväg på en föreläsning som hölls av en kanadensisk forskare. Han är specialist på just ämnet mäns våld mot kvinnor och har dragit igång kampanjen the white ribbon. Han berättade bland annat att då man i Kanada kunnat se en tydlig koppling mellan att fäder tog hand om sina barn och minskad kvinnomisshandel. Ett par år efter att lag infördes på att föräldrapenningen skulle delas fifty -fifty kunde man se en drastisk minskning av antalet kvinnomisshandelsfall i nära relationer.  När männen tog hand om sina barn lärde dem sig empati. Och känner man empati är det svårare att puckla på sin fru för att hon köpt lättmjölk istället för mellanmjölk. (OBS jag förespråkar inte delad föräldrapenning, utan att män tar mer hand om sina barn och lär sig vara mer omvårdande).

Min kollega fortsatte med att säga att hon inte har något emot att killar gör flicksaker, jag själv var en riktig pojkflicka som liten berättade hon. Jag föredrog att spela fotboll och att ha byxor på mig men som vuxen har jag gått tillbaka till att vara mer kvinnlig.¨

 Och det är här jag tycker att det blir jobbigt. Varför är att spela fotboll pojkigt? Vem bestämmer det? Hur ser man på flickor som tycker om att spela fotboll? Och killar som, gud förbjude, inte tycker om det?

Varför är det kvinnligt att vara ödmjuk, omvårdande, mjuk, vänlig och medgörlig? Varför är det manligt att vara bestämd, krävande, framgångsrik, sportig och utåtagerande? Vem sätter mallarna? Varför går man fram och säger till en liten pojke som ramlat och slagit sig ”kom igen nu, gråt inte var en stor kille, det där klarar du” medan man till en flicka oftast säger Åååhh, gjorde du dig illa? Lilla gumman, ska jag blåsa? Varför får inte min son gråta när det gör ont lika mycket som en flicka? Hur kommer det sig att vi uppfostrar våra barn enligt färdiga mallar om vad som är manligt och vad som är kvinnligt och sedan klagar över ojämställda förhållanden.

Det som gör mig mest arg är när muslimer själva gör skillnad på flickor och pojkar. Jag är ur den aspekten oändligt tacksam till min mor som aldrig gjorde någon skillnad mellan sina döttrar och söner. Vi skulle vara hemma samma tid, och vi hjälpte alla till lika mycket i hushållsarbetet.

Låt mig berätta för er att de kvinnor som levde under profetens tid var oerhört vältränade. Profeten (gfvh) uppmuntrade alla muslimer att lära sig rida, simma och skjuta pilbågar. Ansågs kvinnorna som manliga? Inte det minsta.  Profeten Mohammed (gfvh) brukade sy sina egna kläder när de gick sönder han brukade laga mat och städa. Han älskade att leka med barn, skoja med dem och lyssna till vad de hade att säga. Han var ödmjuk, varm, leende och tålmodig. Och tro det eller ej, han slog aldrig, inte en enda gång, en kvinna.

Var han kvinnlig?

 Skulle inte tro det.

/Cherin

Publicerat i Cherin. 52 Comments »

Objektivitet

Vissa yrken kräver objektivitet sägs det. Den som utövar yrket får inte på något sätt vara partiskt eller falla för förutfattade meningar. Vad som bryter objektiviteten kan vara svårt att peka ut så där på rak arm men klart verkar det vara att religiösa kläder faller in under kategorin. Jag har under ganska många år nu arbetat som föreläsare inom en mängd ämnen men främst om islam. Till Växsjö polishögskola har jag föreläst flera gånger och jag måste säga att det utan tvekan är min favorit. Självklart handlar mycket av diskussionerna om vad man kan ha på sig som polis. Kan man se ut som en muslim? En sik? Går ett kors bra? Om inte varför?

 Min största förevändning till de som menar att vissa yrken kräver objektivitet har varit många bl.a följande;

 1)      Vad är objektivt? Att inte vara religiös är inte det också en form av ställningstagande? Är inte det en livsfilosofi, precis som den religiöses? Varför går gränsen vid religiösa symboler? Kan inte då nationalitet och hudfärg vara minst lika opartiskt?

 2)      Varför ska man bli fråntagen sin professionalitet på grunden att man råkar tillhöra en grupp? Jag menar har jag utbildat mig i tre år för att bli polis så måsta man väl få lite cred för att man faktiskt lyckat få sin bricka, den kan väl inte automatiskt nedvärderas för att man bestämmer säg att täcka sitt huvud?

 3)      Vad händer om man får en sådan enhetlig grupp som de som kräver objektivitet vill ha? Min magkänsla säger mig att det kommer att handla om en vit man i förtiårsåldern som kommer att representera poliskåren. Förtroendeingivande? Knappast.

 Det finns en skillnad i när objektiviteten omfattar bedömning, förhållningssätt och professionalitet och när den begränsas till vilket kön man har, hur mycket man väljer att täcka sitt hår eller ögonfärg.

 Läs mer om min sista föreläsning i Växjö på

http://smp.se/nyheter/cherin-berattar-om-muslimer-for-polisstudenter(152474).gm

 Vad tycker du?

Publicerat i Cherin. 27 Comments »

Prövningar

Om en vecka åker jag till Mecka. Detta är andra gången jag åker. I vintras åkte jag till Mecka för första gången för att utföra hajj, den muslimska vallfärden. Många av mina bekanta som tidigare varit där berättade om hur underbart de haft det på deras resor dit. Bland muslimer är hajj bland det största man kan uppleva. Jag åkte dit, lite osäker på hur resan skulle vara för mig. Tänk om det inte blev den där stora upplevelsen för mig?

 

Hajj är den femte och sista av islams pelare (förutom den finns trosbekännelsen, bönen och allmosa). Hajj innebär att de för alla muslimer anses vara en religiös plikt att minst en gång i livet vallfärda till Mecka och utföra vissa moment där. Hajj inträffar under en viss period varje år och alla som vill utföra sin Hajj måste åka dit under den tiden. Med 1,4 miljarder muslimer i världen förstår ni att trycket på Saudiarabien under denna tid är massivt. En press de sköter beundransvärt bra.

 

Det finns två saker relaterade till min Hajj-resa som verkligen gjorde intryck till mig. När man utför hajj får man inte bete sig illa. Om man bråkar slåss eller på annat sätt beter sig illa eller aggressivt blir ens Hajj inte godkänd. Som ni kan förstå blir detta en oerhörd prövning i tålamod. Till att börja med är det oerhört trångt. Sedan är det varmt. Det blir mycket väntan och många köer. Man får vänta på bussar, och på hotellrum och köa för att tvätta sig inför bön och för att komma in till moskén. Det som är svårast av allt är dock inte alla köer och de oändligt många timmar av väntan. De (minst) tre miljoner människor som kommer dit beter sig inte alltid exemplariskt. Kruxet är bara det att även om någon beter sig knasigt gentemot dig så ska man behålla lugnet och inte bli arg. Det innebär att även om du stått och väntat med din grupp i över sex timmar på att en buss skall komma för att ta er till hotellet och en annan grupp smiter före precis när bussen kommer så ska man fortfarande vara god och glad ;-). Det är fantastiskt. Jag som annars är en oerhört temperamentsfull människa blev förvånad över viken kapacitet man har. När man kom tillbaka till Sverige var det inte mycket som kunde gå en på nerverna, framför allt inte en buss som var två minuter sen…

 

En annan sak so jag absolut älskade med hajj var att när man åker dit så klär alla sig i likadana kläder. Det innebär att oavsett om du är kung i Sverige eller slav från Bangladesh så har alla likadana kläder på sig. Man kan inte genom en persons yttre se om denne är rik eller fattig. Alla klär sig likadant, ställer upp bredvid varandra inför bön, gör samma moment samtidigt sover tillsammans… det är en fantastisk känsla av gemenskap och jämlikhet. Jag upplevde det som det ultimata sättet att verkligen visa att vi alla är lika inför Allah. Ingen är bättre än någon annan.  En välbehövd injektion av ödmjukhet. Nu ska jag dit igen. Can’t wait.                  

/Cherin                  

Publicerat i Cherin. Leave a Comment »