Vad är Koranen?

Det berättas att, närhelst Quranen lästes så han hörde det, begynte han att ymnigt, bittert gråta. Menniskor, som det sågo, sade ”Du är en perser och Quranen är arabisk. Du förstår den ej. Du vet ej, hvad den säger. Hvad gråter du då för?” Han sade: ”Min tunga är persisk, men mitt hjerta är arabiskt.”[1]

 

Koranen är troligen den allra mest lästa boken i världen och säkerligen den mest memorerade, och högst sannolikt den som utöver det största inflytandet på sina läsare.

 

Gud är den Allra Nådigaste och en av hans många nådegåvor till oss människor är den heliga Koranen – Guds ofelbara ord. Koranen (16:103) är en påminnelse (dhikr), ett ljus (nûr) och ett mirakel (mûjiza). Det är en påminnelse om föregående profeters budskap, ett ledningens ljus in i framtiden och ett tidlöst mirakel i sin ojämförbara skönhet och visdom.

Det ord som de första västerländska översättarna återgav med ”vers” – med biblisk vokabulär färsk i minnet – betyder ordagrant ”tecken” (aya). Så den uppenbarade boken består av tecken (ayat). När vi läser Koranen med hjärtat (den intuitiva, skådande själsförmögenheten), och inte med hjärnan (det analytiska förnuftet), talar tecknen till oss som ekon av evigheten – det tidlösa medvetande ur vilket kosmos emanerar i en oavlåtlig ”utandning”.

Men Koranen ska läsas med både hjärtat och hjärnan. Förutom ett underbart tecken är den nämligen också en praktisk instruktionsbok för hur vi ska leva våra liv här och nu. En muslim är någon som i full tillit och förtröstan lämnat sig åt Gud. Vi vågar lämna oss åt Gud och vara honom undergivna eftersom vi är vissa om hans goda vilja, kärlek och omsorg. Men överlämnandet är mer än bara en rusig känsla eller ett andligt tillstånd. Det får praktiska konsekvenser. Hur leva sitt liv efter Guds vilja? Svaret är Koranen. Gud har i sin godhet uppenbarat sin vilja i denna bok. Ingen har levt i enlighet med Guds vilja i högre grad än Muhammad. En gång efter hans död tillfrågades hans hustru Aisha om hur han hade varit beskaffad. Hon svarade: ”Han var Koranen”. Han hade visat – i praktisk handling – hur människan skulle leva ett liv som behagar Gud. Genom att följa Koranen.

Det som gör intryck på många Koranläsare är dess direkta och personliga tilltal. Gud talar i första person: ”Jag är Gud” (20:14) och det uppstår ett omedelbart möte mellan ett gudomligt ”Jag” och ett mänskligt ”Du”. Varje bokstav i Koranen vibrerar av den oerhörda kraften i denna närvaro. Den tyske teologen Rudolf Otto (1869-1937) beskrev mötet med det heliga med uttrycket tremendum et fascinorum, det vill säga ”fruktansvärd och fascinerande”[2]. En kort, koncis och ganska träffande beskrivning av de blandade känslor av bävan, överväldigande förundran, vördnad och kärlek som infinner sig hos Koranläsaren.

Genom Koranen upprättas en intim och personlig relation mellan Gud och människa som är helt och hållet tillförlitlig. Vi kan lita på att det är Gud som talar. ”Detta är en skrift i vilken det icke finns något tvivel” (2:2). Muslimer har klarat sig förhållandevis väl genom den moderna tidens stormar. Deras korantro har inte lidit skada på samma sätt som bibeltron hos västerländska kristna. Bibeln vågar knappt ens de kristna själva lita på nu för tiden. Relationen till Bibelns Gud har liksom blivit lite haltande, tveksam och instabil. Till Koranens Gud däremot vågar även dagens muslimer överlämna sig i fast förvissning om att han verkligen är den Barmhärtige, som tar emot oss ”på andra sidan”.

Koranen äger ett metafysiskt djup som vida överstiger Upanishaderna och en lyrisk lyskraft som överglänser Bhagavad Gita. Den har också, liksom den hebreiska Bibeln, ett historiskt, berättande perspektiv. Med den skillnaden att i Koranen slipper man onödigt prat. Där hittar man inte, som i Bibeln, meningslöst kringsnack om detaljer hit eller dit, nej, fokus ligger på väsentligheter: Guds vilja, livets mening och människans frälsning. Bibeln i dess nuvarande form kan ibland ge intryck av mustig skröna av tvivelaktig moralisk karaktär, medan Koranen däremot – utan omsvep – förkunnar Guds enhet, allmakt och nåd. Man letar förgäves efter något – i profan mening – underhållande. Avsaknaden av roande anekdoter beror på att Koranen uteslutande består av Guds direkta tal medan Bibeln i sitt befintliga skick innehåller en underlig och förvirrande blandning av mänskligt och gudomligt där det rent mänskliga troligtvis överväger.

Det innebär inte att det är tråkigt att läsa Koranen! Tvärtom kan läsningen upplevas som ytterst lustfylld för både själen och sinnena. Men det är ett annat slag av glädje – betydligt djupare – än den som härrör från profan litteratur. Muhammad talar i en hadith om ”trons sötma”. Och den sant troende är den som längtar efter att smaka trons sötma, som aldrig får nog av den, och som föredrar den framför den ljuvaste honung, ja, all annan sötma. Koranläsning ger styrka åt tron (8:2) och skänker en himmelsk – ej världslig – njutning.

Profeten kunde varken läs eller skriva. Hans hjärta var likt ett tomt kärl som fylldes av uppenbarelsens rena, flödande ljus. Koranen förkunnar: ”Han talar inte av sig själv, nej, detta är inte annat än en uppenbarelse som uppenbaras” (53:3). Profetens uppdrag var att förmedla de himmelska orden till människorna just såsom de kom till honom utan att en prick lades till eller drogs ifrån. Koranen kritiserar därför inte bara människorna omkring profeten utan även honom själv. Även han är – trots sin syndfrihet – ställd under ordet. Koranen fostrar och leder honom, vederkvicker, stärker och råder. 

Koranen är unik i det att den inte har förändrats sedan den uppenbarades. Bibeln är en i hög grad mänsklig produkt som växt fram under seklerna. Man har dessutom försökt ”aktualisera” den i varje ny tid, vilket följaktligen gjort den inaktuell för alla tider. Ständigt akterseglad, ständigt på efterkälken. Koranen har undsluppit en liknande förnedring genom att den inte utsatts för någon mänsklig påverkan. Koranen strävar inte efter att leva upp till någon mänsklig standard, tvärtom är det muslimerna som strävar efter att leva upp till Koranens standard. Det är inte texten eller dess mening som behöver aktualiseras, utan vår förståelse. Den är en bok för alla tider, för alla länder och för alla folk. Gud säger ”Vi har nedsänt denna påminnelse och vi skall helt visst bevara den” (15:9). Trygghetens ord, de ord som aldrig förgås! Rätt förståelse uppstår när vi närmar oss skriften med ett helgat och ödmjukt sinnelag, när vi söker ledning och inte bekräftelse, då kan vi överskrida själviskhetens gränser och i ordet höra och uppfatta Guds röst. Koranordet kan drabba människan, så att hon upplever det som talat just till henne!

Koranen åtföljer en muslim från vaggan till graven. Från den stund barnet börjar tala lär han sig dess verser utantill. Muslimen läser ur Koranen i sina dagliga böner, vid födsel, bröllop och begravning, i nöd och i lust, ja i livets alla skiften och så fort han får tillfälle. Och koraniska ord och uttryck pryder muslimens tal under dygnets alla timmar. Alhamdulilah (Pris ske Gud!), mashallah, (Som Gud har velat), bismillah (I Guds namn) och inshallah.

Inshallah hör sannolikt till de fraser som förekommer mest frekvent i muslimskt vardagsspråk. Det betyder ordagrant ”Om Gud vill” och uttrycker människans förtröstan på Gud och medvetenheten om att absolut ingenting kan åstadkommas utan Guds vilja. Inshallah begagnas om framtida omständigheter som inte sker av nödvändighet. Muslimen säger till exempel inte inshallah om att tre kommer efter två eller måndag kommer efter söndag, utan endast om företeelser som trots all mänsklig strävan och ansträngning inte kan ske förutan Guds hjälp och tillåtelse. Oavsett hur noga vi planerar kan vi inte vara säkra på var eller i vilket tillstånd vi själva eller världen befinner sig i morgon.

Inshallah har av vissa västerlänningar missförståtts som ett tecken på ”islamisk fatalism”. Det är fel. Islam är för det första inte fatalistiskt och för det andra är den teologiska grunden för inshallah inget unikt för islam utan återfinns exakt likadan i den kristna traditionen. Även om det, som så mycket annat i den kristna läran, glömts bort av de kristna. Det finns ett antal äktsvenska ordspråk som kan hjälpa till att göra inshallah kännas mindre främmande för icke-muslimska svenskar: ”Människor spår, Gud rår”, ”Gör du ditt, så gör Gud sitt”, ”Hoppas det bästa, vänta det värsta” och ”Osvuret är bäst”. Dessutom, förr uttrycktes denna fromma insikt på svenska med den exakta ordalydelsen ”Om Gud vill”, men detta har, tillsammans med så mycket annat kristet, fallit ur bruk. I en bok om folkliga talesätt med biblisk bakgrund[3], finner vi följande:

”I gammal tid fogades ofta den ödmjuka reservationen ’om Gud vill’ till meddelanden om planer och förestående händelser. Ofta förkortades detta till ’V G’ (Vill Gud). Uttrycket kommer från Paulus hälsning till invånarna i Efesos: ’Sedan vill jag komma till eder igen, om Gud vill’ (1703[4], Apg. 18:21). Aposteln Jakob förebrår sina adressater att de alltför frimodigt beslutar sig för vad de ska göra imorgon: ’I borden fastmer säga: Om Herren vill och vi får leva, skola vi göra det eller det’ (1917, 5:15). Detta inskott i brev och kungörelser torde knappast förekomma numera.”

 Gästskribent, Mohamed Omar


[1] En berättelse om det persiska helgonet Habib Adjami ur Farid Ad-Din Attar, Vännernas minne, svensk översättning av Eric Hermelin 1929.

[2] Se Das Heilige (1917)

[3] Carl Henrik Martling: Synden straffar sig själv (2001)

 

[4] Karl XII:s Bibel.

Annonser

Ett svar to “Vad är Koranen?”

  1. The Banana Says:

    Tack för en givande artikel!

    Att läsa koranen är för en troende muslim en mångfacetterad aktivitet. Den läses i syfte att fördjupa ens teologiska kunskaper, att söka hjärtats vägledning i en svår situation, att ge sin själ en högkoncentrerad näringsinjektion, att behärska sin malström till sinnelag, att ta sin tillflykt från sig själv. Koranens recitation är för muslimen den evigt törstande strupens klunkar av kallt friskt vatten från de renaste källorna. Den förser den ”där” förbaskade dagen med molnvingar, den är elden i kylan och kylan i elden. Så mycket som man får ut av koranen, och allt är skänkt – bara för ens guidning.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: