Varför hijab?

– Kan inte du ta med dig en sjal så jag får se hur du ser ut i den? Orden var min vän Katarinas, vi gick i 6:e klass i en skola i Linköping och min mor hade varit där ett stund tidigare på religionstimmen och talat om islam. Hon hade visat upp bönemattor, radband och självklart den muslimska klädseln.

– Nej, jag vågar inte, guud vad pinsamt. Samtidigt kittlade tanken, tänk om jag skulle våga? Vad skulle alla säga? Jag hade själv den senaste tiden umgåtts mer med andra muslimer och lärt mig mer om min tro. Det var mitt enda sätt att lära mig om islam eftersom jag inte kom från en särskilt troende familj. Visst det bads och fastades, men inte mer än så.

Några dagar senare smyger jag ändå ner en sjal  i ryggsäcken, jag kommer fortfarande ihåg hur den såg ut, ett benvitt triangelformat tygstycke med virkade kanter. På första rasten, kl 9.40 smyger jag in på toan med min kompis och provar den. – Guud vad fiin du är Cherin. Det är ju jättecoolt! Den måste du behålla på. – Det vågar jag inte! – Men kan du inte ha den så här? Katarina tog tag i ändarna öppnade upp sjalen och lät ändarna  falla mot sidorna. Jag tyckte jag liknande den där kvinnan som jag så många gånger sett  i kyrkan, hon som alltid höll i ett barn. – Nej Kattis, ärligt, jag vågar inte. Så höll vi på, hela dagen in och ut på toan med fler och fler av mina klasskamrater. När jag gick hem kändes det som om alla tittade på mig. Alla kunde se denna stora förändring alla viste att just jag hade gjort något. Lite som när man varit hos frisören, eller köpt ett par nya skor. Alla måste ju se. När jag kom hem satt den på.

De reaktioner jag möttes av hemma var jag inte alls beredd på. Min mor var den som blev jätteglad. Även om hon själv var en bit över fyrtio när hon började använda hijab så var hon bara glad över att jag nu själv ville prova på. Resten av familj och släkt var inte särskillt uppmuntrande,  en av mina mostrar var förtvivlad, – du ser ut som en nunna utbrast hon, comme une soerette!           

Min far vågade jag inte säga något till. Mina föräldrar hade varit skilda sedan lång tid tillbaka och när han för första gången såg mig med min sjal hade jag haft den på i en månad. Han gav mig en förvånad blick och sedan åkte vi, tillsammans med mina syskon hem till honom.  Vi satt i vardagsrummet när han ropade in mig till köket och sa att han ville prata med mig. Det sög till i magen.  – Vad är det här Cherin? Tron finns ju i hjärtat. Det är inget man behöver visa utåt.  ­– Jag vet pappa, men du vet ju att jag är muslim och även om tron är i hjärtat så visar vi den i våra handlingar också.  Efter mycket prat satte han sig mitt emot mig. Tittade mig i ögonen och sa. Två år. Om max två år är den borta. Då har du tagit av dig den. Jag kommer ihåg hur oerhört  stolt jag var på tvåårsdagen. Men jag sa inget.

Idag, 11 år senare sitter sjalen som berget. Det är en del av mig, min identitet. Jag får ofta frågan om varför jag klär mig som jag gör. Troligen får man lika många svar som det finns kvinnor med sjal. Det finns i ala fall åtminstone en gemensam nämnare. Det står i koranen. Så precis som vi muslimer ber eller fastar så klär vi oss på ett visst sätt som en del i praktiserandet. Som ett sätt att visa lydnad inför Allah.

Innan jag går vidare med orsaker till varför jag klär mig i hijab, vill jag först påpeka att även  männen har  regler kring sin klädsel. Dem kan man främst läsa om i haditherna. De regler som finns liknar till stora delarna det som finns för kvinnor. Kläderna ska inte vara tajta eller genomskinliga. De ska täcka hela kroppen, och ser man till hur profeten Mohammed brukade klä sig brukade han alltid täcka huvudet  (även om männens huvudbonad skiljer sig från kvinnornas) Sen ska männen dessutom odla skägg och det slipper vi kvinnor. (Här finns olika regler om vad som alltid måste täckas vad som är rekommenderat att täcka och så vidare, men jag väljer här att inte gå in i detalj.)

Så varför finns då dessa regler?  Jag har säkert inte koll på alla men jag tänkte ta upp några av de som spelat störst roll för min del. Till att börja med är det ett sätt att visa att man är muslim. Det har ett symbolvärde. Islam blir för troende människor så stor del av ens personlighet att även ens yttre visar det som finns på insidan. En ytterligare faktor som spelat stor roll för mig är att jag inte vill att andra människor ska värdera mig efter min kropp. Det jag erbjuder  människor att värdera eller att bilda en uppfattning kring hos mig är det som finns i hjärnan och hjärtat. Den som tar avstånd ifrån mig endast på grund av min klädsel, visar ju tydligt att man inte är intresserad av mitt inre.

Det som jag tycker är är sorgligast att många ser hijab som ett svaghetstecken. Att man skulle vara förtryckt, eller inte ha en egen vilja. Wake up people! Tro  mig, att välja hijab i ett land som Sverige är inte lätt. Jag växte upp i Linköping och under hela min skolgång, fram till sista året i gymnasiet var jag den enda tjejen med sjal. Varje dag blev man ifrågasatt. Då gällde det att ha svar på tal. Det är inte lätt att gå emot normen på det sättet. Men för en troende handlar det om prioriteringar. Och för min del är Allahs gillande viktigare än alla människor i hela världens gillande. För vilken tillfredställelse kan jag få på ett andligt plan, om jag så ägde hela världen, men inte kände att jag strävade efter att göra Allah nöjd?

Annonser
Publicerat i Cherin. 15 Comments »

15 svar to “Varför hijab?”

  1. Ida D. Says:

    Jag är helt fascinerad över din berättelse :o) Tack! :o)
    Själv tycker jag att jag är ”omogen” att ha hijab. jag är ”ny vaken muslim” :o) och för slöja krävs det mycket disciplin, mycket styrka och många steg till utvecklingen.
    Jag har provat i alla fall. Efter tredje dag stack jag till tvättstuga och senare i Vivo märkte jag att jag har glömt bort sjöja! Många har sagt att om man kan se Ida med slöja då är det världens alla kvinnor som kommer att ha den! :o) Har svårt att vänja mig vid det, att acceptera tyget på huvudet och att bära den. Direkt efter bönen brukar jag ta bort slöja och sätter den i ryggsäcken. Därför kallade jag mig själv ”kabriolet-kvinna” :o)

    Ja, vi alla har svagheter. Vilken plikt som helst inom islam har jag så lätt att acceptera men inte slöja. Det går inte! Gång på gång gick det inte bra så nu försöker jag inte heller.
    En gång hade jag slöja på mig hela vägen hemifrån till moske (under Ramadan) och jag var glad att komma fram till moskeens dörr för första gången utan att i stress o panik leta efter slöja i väskan. Jag kände mig denna gång att jag lyckades bra! :o)
    Plötsligt, dök upp en kvinna framför mig, höjde upp rösten med pekfingret mot mig och började tala att jag borde inte vara sminkad (!) … All folk som var inför moske (kanske 100-tals personer), har vänt sig mot mig precis som att jag var en utomjordning.

    Jag har gråtit och denna gång tog jag bort slöja för sista gång. En del människor är totalt omedvetna hur dom påverkar människans första steg i tron. Uppmontran är väldigt viktigt, men en del människor knäcker all vilja och entusiasm. Tyvärr.
    Men du lyckades bra! :o) Mycket tufft …11 år! Mashallah!

  2. Cherin Says:

    Ida, det är tråkigt att läsa att ditt förhållande till sjalen är lite knagglig. Generellt kan man väl säga att vi människor reagerar olika på motstånd. Jag växte i min övertygelse, medan det för dig lett till att du tagit några steg tillbaka. Innan jag yttrar mig om din specifika situation vill jag bara uppmuntra dig till att inte bry dig om vad människor säger. Om den kvinnan visste vad hennes ord lett till lovar jag dig att hon hellre bitit av sig sin tunga än att yttra dem igen. Det är sorgligt. Jag tror att vi är många som behöver rannsaka oss när det gäller hur vi uttrycker oss och ger ”råd” till varandra.

    Vi människor har alla våra brister som du nämner, men det innebär också att vi alla har vår jihad. För vissa är hijab det svåraste som finns medan det för andra knappt ägnas en tanke. Det innebär att belöningen för dig Ida, när du kämpar dig fram med din hijab, troligen är betydligt större och älskad av Allah än vad belöningen för mig är.

    Jag tycker det är tyfft av dig att träna dig fram och jag hoppas att du inte ger upp. Visa för Allah att du ständigt har avsikten så kommer han att underlätta det för dig insha Allah.

    Må Allah öppna alla glädjens dörrar för dig i detta och nästa liv.

    Varma salaams

    //C

  3. Cherin Says:

    Förresten… det där om att glömma slöjan har de flesta råkat ut för…

    Kort efter jag tagit på mig min hijab hade vi en träslöjdslektion. När man är 12 finner man det oerhört underhållande att kasta sågspån och hyvelflis (eller vad det nu heter?) på varandra. Jag hade en sån där tvådelad amira sjal på mig. Gick in på toan och borstade av mig alla spån och gick ut igen. -Cherin, vad konstig din sjal ser ut sa en av killarna som kastat spån på mig. Jag för handen mot huvudet och inser att jag bara har underdelen på mig. 😉

    Värre var det för min stackars mor. Hon tog sig ut till en köpcentrum i staden där vi bodde och där möter hon en syster som tittar underligt på henne. Mamma känner sig plötsligt naken och handen flyger upp mot huvudet. Ingen hijab. Panik. Hon han inte säga något till systern. De förstod varandra bara genom att titta på varandra. Mor min sprang ut och satte sig i bilen och sedan ilfart hem. 😉

  4. FS Says:

    ”Det står i koranen”
    Vilken vers?

  5. Zakaria Says:

    Fs: Quran 24:30,31, Quran 33:59

  6. Cherin Says:

    Tack Zakaria, Jazakallah kheir al jaza,

    FS jag skulle rekommendera dig att läsa den översättning som är gjord av Mohammed Knut Bernström. Den heter Koranens budskap och jag vet att det till just dessa verser finns bra utförliga kommentarer till hur de ska tolkas. Du får mer än gärna återkomma om du har några fler funderinga.

    Med varma hälsningar,
    C

  7. FS Says:

    ”They shall not reveal any parts of their bodies, except that which is necessary. They shall cover their chests, (with their Khimar) ..” Då ordet khimar (såvitt jag förstår) inte enbart avser just täckande av huvud och hår utan kan användas i olika sammanhang på något som täcker, tycks Gud i denna vers lämna detaljerna i den troende kvinnans klädsel för hennes eget omdöme (så länge hon täcker barmen med den klädsel hon bär).
    Samma valfrihet lämnas vad gäller klädseln i övrigt, man ska inte visa mer av kroppen än vad som är nödvändigt. Återigen, kvinnan själv tilltros att kunna bedöma vad som är nödvändigt, och det varierar ju kanske efter situationen?
    ”..that they shall lengthen their garments” Gud ger här samma frihet ”under ansvar”, inga exakta mått om vad som är långt, hur långt eller vad som ska täckas.

    Är det inte så att det snarare är människan, inte Gud, som står för de mer exakta klädreglerna?

  8. Zakaria Says:

    FS frågade ‘Är det inte så att det snarare är människan, inte Gud, som står för de mer exakta klädreglerna?’

    I din religion möjligtvis. Dock ej i islam.

  9. FS Says:

    Ok, på vilket sätt är Koranens ord exakta angivelser om hur kvinnan ska klä sig (utöver reservationerna ovan)?
    T.ex. påbudet att täcka huvudet; Gud säger inte det (det gör människan som tolkar hans ord). Varför lägga till något i hans budskap som inte finns där? Guds ord är inte mer komplicerat än att människan kan förstå det, varför skulle han försvårat för människan att ta till sig hans budskap? Det tror jag inte han har gjort. Han har uttryckt sin vilja och det ska gälla alla människor, i alla tider. Jag tror att om man följer hans vilja så gott man kan och förstår så förlåter han oss om vi av oförstånd, inte avsiktligt, gör mot hans vilja. Gud är kärleksfull och fullkomlig, det är inte människan.

  10. Zakaria Says:

    FS: Kan du arabiska? ordet som används i vers 31 sura 24 är khimar. Betydelsen av khimar är ett tygstycke som man använder för att dölja huvudet. På profetens tid använde kvinnorna ett stort tygstycke som de drog över huvudet och vars ändstycken hamnade på ryggen vilket betydde att barmen var utan skydd. Detta var även brukligt bland de kristna. Denna sura uppmanar helt muslimska kvinnor att gå ett steg längre än vad som var brukligt och även skydda barmen.

    FS: Jag håller med dig om att Guds ord inte är mer komplicerade än att man kan förstå dem.

  11. Nabeeha Says:

    Salaam Cherin,
    Jag ville bara säga hur roligt det var att se att du är uppväxt i gamla Linkan, jag med 🙂 (vart borta i många år men nu tillbaks masha’Allah)
    Dock är jag konvertit men oavsett så var din berättelse inspirerande, speciellt som jag kämpar med sjal. På ibland, och sen tappar jag modet och vågar inte men det blir nog bra till slut insha’Allah 🙂

    Maa salaam syster

  12. Cherin Says:

    Salaam Nabeeha!

    Kul att du har hittat hit! Bloggen ligger lite nere nu under sommaren men kommer få sig en nystart lagom till hösten.

    Må Allah ge dig styrka!

    //C

  13. Nabeeha Says:

    Wa alaikum as-salaam Cherin,
    Ja med den här värmeböljan just nu så finns det ju roligare saker än att blogga faktiskt !

    Hoppas du får njuta av värmen vart du än är.

    Maa salaam

  14. FS Says:

    Zakaria, ”den enes dogm är den andres kätteri”, därom kan vi väl vara övenens?

  15. Zakaria Says:

    FS: Med andra ord är vi överens om att inte vara överens.
    zeke the wolf


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: