Double O Pah – med rätt att bestämma

 

”Varför ska pappan vara familjens överhuvud” frågar journalisten. Seminariet som jag är på syftar till att utbilda tidningsredaktionen han jobbar på i elementär islamkunskap. ”Vad är det som gör mannen till en självklar bestämmare som vet bäst” fortsätter han med. Hur och vad menar han med bestämmare och att mannen vet bäst? Jag gillar inte ordvalen. Jag gillar inte diskursen överhuvudtaget. Här vacklar jag mellan frustration över att en mäktig opinionsbildare inte kan svaret på sin fundering och irritation över att basala kunskaper om islam inte kan fordras av en journalist. Internet lär initialt inte bidra med mycket gott – en sökning på ”muslim father” och 10 söksidor ”hedersmord” och dylika amerikanska siter senare tröttnade till och med jag. Hur ska man då beskriva faderns roll för en publik som oftast bara ser svart eller vitt? Hur ska man skildra en muslimsk familjefar för en person som läser in godtycklig bestämmanderätt i hans roll och ser honom som chef medan jag ser honom som en familjeledare? Kan det vara här skiljedomen ligger och går det att skapa förståelse utan klichéer?

 

Det sägs att en ledares uppgift är att tjäna och en chefs jobb är att bestämma, att en ledare resonerar och en chef dikterar, att chefskapet är en position och att ledarskapet är en relation. Likväl poängteras det att man föds till ledare men utses till chef. Att vara  förälder må av vissa ses som en kombination av båda delarna, medan andra prompt förkastar den binära analogin i sammanhanget. Det är dock sannolikt att de flesta är överens om att en biologisk upphovsman inte blir förälder för det. Medvetenhet, mognad och förtroende banar väg för det en förälder tar ställning till dagligen. Kärlek, mat på bordet, tak över huvudet och kläder på kroppen räcker långt, men kan inte vara huvuddelen i en kapabel förälders åskådning. Det återstår att öppna upp argumentet.

 

 

En elementär grundsten för hälsosamt muslimskt föräldraskap är – att man ser på det som ett privilegium och inte ett åtagande. Ett unikt personligt privilegium där man anförtros ett ansvar att vara deltagare i uppbyggandet av framtidens generation. Förutom de emotionella banden, som de flesta föräldrar av naturen förfogar över till sina barn, så innebär föräldraskapet ett bibringande av en världsmedborgare. I Hadithens lära får vi veta om 3 personer, vars goda gärningar fortsätter växa även efter deras bortgång: den som skapat ett verk som gynnar mänskligheten, den som funnit kunskap som främjar världen och den som efterlämnat rättfärdiga barn. Detta skall dock inte misstolkas som egennyttigt fröjdflöde, utan skall ses som en hyllning till godhetens eviga plats. Att ens efterlevande är medborgare att beundra, att framhålla som mönster, att efterlikna i uppträdande och gärning.

 

 

 Denna ärofyllda vägledning fordrar passion, tålamod och kunskap. Den muslimska fadern ska med lyhörd dialog skapa harmoni i familjen och stödja sina barn till utveckling. Han ska coacha och uppmuntra, han ska vägleda och motivera. Han ska lotsa dig dit han kan, trycka fram dig när han inte kan fortsätta och sporra dig att inte ge upp. Det är här jag varseblir om hur mycket han stämmer in på den altruistiske ledaren och hur långt ifrån den dogmatiske chefen journalisten påtalade att han är. Han konverserar utan egenmäktig beslutsmani, han ser en bland alla utan favorisering, han motiverar till självständiga framtidsambitioner. Med den muslimska livsstilen följer en plikt att söka kunskap, att lära sig det man vet och söka svaret på det man ännu inte vet – ett ansvar som vilar på förälderns axlar där denne är förpliktigad att lyckas och vars höjdpunkt ligger i att det man har åstadkommit är prominent för det som kallas för livet. Min far tjänar mig och mina mål, herr journalist, vad gör din?

 

 Gästskribent, Zheer

Annonser

6 svar to “Double O Pah – med rätt att bestämma”

  1. Jonas Says:

    kan kvinnan vara familjens överhuvud?

    ”Min far tjänar mig och mina mål, herr journalist, vad gör din?”

    tjänar inte din morsa dig o dina mål?

  2. Mohamed Omar Says:

    Tack för en bra artikel. Man bör också poängtera att det ideala i islam är att beslut fattas genom rådslag, diskussion, samtal (shura). Det gäller även inom familjen. Faderns roll i islam har missförståtts (ibland medvetet) av västerländska medier, vilket beror på att man inte förstår att både fadern och modern i en muslimsk familj bör se sig som budna och förpliktigade av högre principer. Det är alltså inte frågan om att själviskt kräva lydnad av den andre av världsliga, profana skäl. Den som agerar så är en dålig far och förlorar sin respekt i en muslimsk, social miljö.

  3. Mohamed Omar Says:

    Uttrycket ”mannen är familjens överhuvud” är kristet. Kommer från NT. I islam uppfattas faderns roll som symbolisk, arketypisk. Det kan mycket väl vara så att på den praktiska nivån är det modern som tar det största ansvaret i vissa familjer. Det handlar om en ”faderlig princip”, inte om en pappa av kött och blod.

  4. Zheer Says:

    Mohamad:

    Roligt att du tyckte om den. Du har helt rätt i din utveckling.

    Jonas:

    Mohamad har gett en bra reflektion gällande begreppet ”familjeöverhuvud”. Tillämpar vi den islamiska synen på det, som då innefattar att den som tjänar sin familj mest är ledaren, så för all del – det kan hon mycket väl vara. Om vi refererar tillbaka till tesen i artikeln så poängterar jag i slutet det ansvar som ligger på föräldrarnas axlar. Givetvis har modern föräldraskyldigheter gentemot sina barn. Man skulle nog behöva skriva inte bara en bok utan böcker för att få grepp om föräldrarnas roll i barnens liv, artikeln syftade till att beröra en analogi (ledarskap/chefskap) och dra enkla paralleller utifrån det.

  5. FS Says:

    ”… jag ser honom som en familjeledare”
    Varför skriver du inte kort och gott ”förälder” om det är det som avses? Annars får man lätt uppfattningen att mannen även ”leder” kvinnan.

  6. Zheer Says:

    FS:

    Av den enkla anledningen att tesen i artikeln grundar sig på ett specifikt resonemang, nämligen föreställningen att fadern skulle vara familjeöverhuvud – chef, och min muslimska syn, som är annorlunda och mera förankrad i ledarskap. Exemplet med att ”leda kvinnan” påminner just om den godtyckliga chefen jag påvisat. För islam del utgör inte faderskap och moderskap varandras kontraster, utan snarare ses de som synergiska komplement till varandra.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: