DET HANDLAR INTE OM YTTRANDEFRIHET

 

Med jämna mellanrum kan man läsa om människor som är upprörda till följd av något de hört på tv och radio eller läst i tidningar. Ord och bilder kan väcka starka känslor, negativa såväl som positiva. Detta beror på att vi redan i tidig ålder lär oss att förknippa vissa ord och bilder med positiva känslor, och andra med negativa. I ett land där människor socialiseras på ungefär samma sätt är det därför inte förvånande att majoriteten av befolkningen förknippar vissa ord och bilder med positiva känslor, och att andra ord och bilder förknippas med negativa känslor. I Sverige är det t.ex. få människor som blir upprörda över att en sångerska uppträder i kort kjol, medan detta kan väcka starka känslor i ett annat land. Å andra sidan kan man i Sverige reagera starkt på bilder anknytande till barnäktenskap, medan man av den anledningen knappt höjer på ögonbrynen i andra delar av världen.
 

En av statens uppgifter är att beskydda sina medborgare. Det är välkänt att staten bör skydda medborgare från fysiska angrepp, men alla är inte lika medvetna om att det finns lagar som stiftats för att skydda människor från psykiska angrepp. Lagen om förargelseväckande beteende är ett exempel på en lag som är tänkt att skydda människor från starkt obehagliga känslor. Det är t.ex. inte tillåtet att gå naken på Centralstationen i Stockholm, eftersom detta skulle förarga och uppröra många människor. Människors känslor anses m.a.o. vara så viktiga att lagar stiftas för att bevara människors emotionella balans. Människan strävar efter emotionell jämvikt och ingen vill bli negativt känslomässigt upprörd. För att skydda medborgarna bör staten utforma en miljö som mer eller mindre garanterar emotionell trygghet. Att t.ex. hädelse förbjudits i många länder beror bl.a. på att den väcker starka negativa känslor.
 

I det moderna samhället uppstår nu ett problem. Det finns stora minoriteter som inte har socialiserats på samma sätt som majoriteten, och det som lämnar majoriteten oberörd kan ibland väcka starka känslor hos dessa minoriteter. Lite generaliserande kan man säga att religiösa symboler eller personligheter inte förknippas med särskilt starka positiva känslor i Sverige, eftersom majoriteten av medborgarna inte lärt sig förknippa sådana symboler och personer med positiva känslor. Men det finns minoriteter som blir emotionellt upprörda när de upplever att religiösa symboler eller personligheter som de håller kära förnedras. Det går inte att ta hänsyn till enskilda individers känslor när man stiftar lagar, men när det gäller stora grupper som känner att deras känslor åsidosätts är det viktigt att tillgodose deras behov av emotionell trygghet för att få harmoni i samhället som helhet.
 

På ett ytligt plan har debatten i mångt och mycket handlat om att invandrare i allmänhet, och muslimer i synnerhet, inte ska komma hit och kräva inskränkningar av yttrandefriheten. På ett djupare plan är det dock tydligt att många i själva verket argumenterar för att muslimer inte ska ha rätt att över huvudtaget uttala sig om svensk lagstiftning, oavsett om det rör sig om muslimer som nyligen anlänt till Sverige, är födda här eller är etniska svenskar som konverterat till Islam (att Sverige lägger sig i andra länders lagstiftning anses dock vara självklart, eftersom Sverige anses ha den moraliska rätten på sin sida). Yttrandefriheten har aldrig varit helt och hållet oinskränkt. Det har alltid förts en diskussion om hur mycket man ska eller bör inskränka yttrandefriheten. Det finns t.ex. lagar i det sekulära samhället som reglerar sådana stimuli som förargar eller väcker skamkänslor. Ett exempel på en sådan lag är förbudet mot pornografi i det offentliga rummet. Pornografi upprör långt ifrån alla människor, men tillräckligt många för att det ska ligga i statens intresse att inskränka lagen om yttrandefrihet. Det finns redan lagar som censurerar sådana stimuli som kan orsaka ångest, skam eller vrede. Dessa lagar finns där för att människor ska kunna känna sig emotionellt trygga. Var gränsen ska sättas är något som diskuteras kontinuerligt, och detta innebär att yttrandefriheten inte på något sätt är statisk och absolut.
 

Om det nu är så att det alltid har förts en diskussion om yttrandefrihetens gränser, hur kommer det sig då att muslimernas reaktioner vållar ett sådant ramaskri? Här visar sig en paradox. Den enda förklaringen tycks nämligen vara att många av dem som säger sig värna om yttrandefriheten inte anser att muslimer omfattas av lagen om yttrandefrihet.
Gästskribent, Abdulwahid

Annonser

13 svar to “DET HANDLAR INTE OM YTTRANDEFRIHET”

  1. Josef Says:

    Med andra ord är den svenska kulturen etnocentrisk, liksom många andra kulturer, och utgår ifrån att dess kultur är alltings centrum och måttstock. Den fråga som också väcks i sammanhanget är hur politikerna tänkte eller tänker i samband med att de tillät invandring från så avlägsna kulturer.

    Antingen utgick de från assimilering och då skulle minoritetsgrupperna aldrig utgöra ett problem (Skåningarna t.ex. tvångsassimilerades med hårda metoder på 1600-talet till svenskar även om kulturerna inte kan ha skiljt sig åt speciellt mkt; dock har man aldrig helt kunnat assimilera ursprungsbefolkningen samer…).

    Eller så utgick politikerna verkligen ifrån att skapa ett mångkulturellt samhälle (av typen USA?). Dock utan att vilja anpassa vissa delar av lagstiftningen. Själv tror jag att det beror på att en stor del av befolkningen skulle vara emot sådan anpassning av lagstiftning oavsett vilken minoritetsgrupp som krävde detta. Samerna är ju ett bra exempel på en grupp som haft svårt att få gehör för sina krav (trots att de utgör ursprungsbefolkning).

    Med andra ord tror jag inte i huvudsak att det handlar om att folk vägrar ändra på lagarna för att det är muslimer som kräver ändringen utan för att majoriteten, som många andra grupper, är etnocentriska.

    En annan sak är ju givetvis att det kan vara irriterande att en etnocentrisk grupp anser sig vara postmodern, objektiv och tolerant mot andra kulturer när den samtidigt aktivt försöker ändra andras kultur genom att t.ex. till Irak (av alla ställen!) skicka ut förespråkare som propagerar för att kvinnor inte ska bära schal.

  2. Galaxa Says:

    ”Yttrandefriheten har aldrig varit helt och hållet oinskränkt.” Helt rätt! Detta borde upprepas lite oftare!

    Men vad är det för något du refererar till när du skriver att ”muslimernas reaktioner vållar ett sådant ramaskri”? Och – om det nu verkligen är ett ramaskri, vilket man kan ställa sig aningen tvivlande till men snarare tro att media som vanligt överdrivit – vad är det verkligen enbart muslimer som reagerar? Det blir lättare med ett konkret exempel, annars blir det lätt ”det vet väl alla” av det hela.

  3. Arash Says:

    AbdulWahid
    Intressant och träffsäkert resonemang. Dock tycker jag att din avslutning var lite krystad. Det enda ramaskri jag sett är emot våldsaktioner, inte fredliga demonstrationer och debattinlägg. Jag trodde helvetet skulle frysa igen eller att grisar skulle få vingar och flyga innan jag skulle hålla med Galaxa men hon har en poäng med att du borde specificera ”ramaskri”.

  4. Josef Says:

    Se där Arash, du gillar också A.Wahids resonemang. Men jag tänker inte hmmm:a och ifrågasätta er relation för det.

  5. Arash Says:

    Haha Kul att se att du är med i leken. Jag som trodde att du hade ignorerat min väldigt relevanta fråga. Förresten mitt inlägg är lite mer nyanserat än ditt. Döm själv.
    ”Abdelwahid är en utmärkt debattör, inte bara för att han är påläst och kunnig inom både sekulära och teologiska frågor utan också för att han har en förmåga att snabbt analysera, sammanfatta och förmedla. Alltså en föreläsare och debattör jag gärna skulle se mer av.”

  6. Josef Says:

    Arash,

    Nej, nej, jag har inte ignorerat dig utan väntade bara på rätt tillfälle att smasha och det kom ju nu 😉

    Om du läser min kommentar ovan kommer du se att inte jag heller alltid håller med A.Wahid. Och det motsäger inte ditt citat av mig.

  7. Abdussalam Says:

    Det råder inget tvivel om att debatten rörande Vilks karikatyrer stundtals gick hett till och att diverse mer eller mindre ogenomtänkta, och direkt förolämpande, argument framfördes i olika media med innebörden ”muslimer ska inte komma hit och tro”. Precis som A.Wahid påtalar fördes diskussionen som om yttrandefriheten vore statisk och absolut, och ansträngningar till en diskussion om yttrandefriheten betraktades som ett angrepp på demokratin.
    Vad som bör betraktas som oroväckande är att flertalet av de allra mest pompösa opinionsbildarna som såg sig manade att framställa sig själva som demokratins grindvakter förde resonemang som bar otäcka likheter med Jimmy Åkessons.
    På samma vis som sverigedemokrater resonerar kring kultur som något definitivt talade förståsigpåare om nuvarande lagstiftning kring yttrandefriheten som kategorisk.

    Ramaskri eller inte kan man ju diskutera i all eveighet, men säkert är att media behandlade frågan som en het potatis, och därför blev saken också en het potatis. Att dra vattentäta skott mellan medborgare och media är omöjligt, eftersom vi alla är del av en ”opinion” som tar ställning. Avslutningsvis kan man kan lungt konstatera att skriet hördes av dem som stod tillräckligt nära, och lyssnade tillräckligt noga.

    Abdussalam

  8. Galaxa Says:

    Arash: När har du haft med mig att göra eftersom du så ouppfostrat kommenterar hur mycket det tar emot att hålla med mig? Känner vi varandra?

    För övrigt har jag inte bett om att få ramaskri specificerat, utan det jag ville ha exemplifierat var anledningen till ramaskriet. Det Abdussalam skriver om kan mycket väl vara det som bloggskribenten menade och det var nog det jag gissade också (”Vilks-affären”)

    Alla som följt med debatter i Sverige de senaste åren vet nog vilken rabalder Ecce Home-utställningen förde med sig. En skillnad i debatten där jämfört med Vilks-eländet, var att inga ljusskygga element kunde komma farande med obehagliga ”Åk hem-argument”. Likafullt var det svårt för många att förstå vari kränkningen låg. En äldre släkting, verksam inom Svenska Kyrkan i många många år, blev t.ex. inte alls kränkt, utan tyckte om utställningen. Å andra sidan var det ju heller inte Elisabet Olssons avsikt att kränka. Vad Vilks avsikt var har jag sannerligen inte förstått.

    Jag tror inte att folk i allmänhet tycker att muslimer inte omfattas av yttrandefriheten – jag tror att de helt enkelt inte tycker att Vilks hundar var något att bry sig om och att Elisabet Ohlssons bilder i Domkyrkan heller inte var det. De förstår inte hur innebörden av symbolik kan skändas. Bloggskribenten Abdelwahid är ju också inne på det, även om jag inte kan hålla med honom om att det är något som majoriteten inte ”lärt” sig. Som om man skulle kommit längre för att man lärt sig ta illa vid sig när symboler skändas. Snarare är det väl en viss mognad att hitta sätt att ta sig förbi kränkningar, och med det menar jag naturligtvis inte att man ska böja huvudet och inte låtsas se. Nej, protestera ska man givetvis, men det får ju ske med ett upphöjt lugn om man ska vinna över okunskapen. Och – om man inte förstår sina meningsmotståndare, så vinner man aldrig kampen. Därför måste vi – hur jobbigt det än kan tyckas vara, faktiskt försöka förstå anledningen till att många skiter i att folk blir kränkta. Att tro att det beror på att de inte lärt sig den rätta läran, att de är obildade, att de är rasister hela bunten, att de… är knappast väg. Men det vet säkert de som läser just denna blogg.

  9. Jonas Says:

    hej

    intressant o lång artikel

    du är en kunnig debattör låter det som. med ett fint språk. det har inte jag. inte lika fint iallafall 🙂

    om jag fattade det rätt. blir muslimer ofta förolämpade/förudmjkade av yttringar som sker i sverige

    o ni efterlyser lagar mot detta?
    eller se över yttrande friheten osv?

    är jag fel ute?

    min ödmjuka åsikt är…..hej o välkomna till Sverige

    tråkigt att inte allt passar er. eller att ni blir kränkta. det är inte ngns självändamål

    men det är såhär vi har det här. vänj er. ta seden dit ni kommer, finns det ett rätt bra uttryck som säger

    eller ev, gör det inte. ta inte seden dit ni kommer. vänj er inte

    men begär inte att vi då ska börja ändra på oss så det ska passa er

    lite så känner jag

    va jag dum nu tyckte du?

    det är inte min avsikt!

    utan ett inlägg som inte är inlindat 🙂

    mvh

    Jonas

  10. Josef Says:

    Hej Jonas, välkommen till verkligheten. Kanske bör du förstå att många av de som kräver respekt för sin ”sed” både är ”etniska” svenskar och infödda svenskar som är muslimer. Samhällen har förändrats i alla tider och samma sak gäller Sverige. Det ser inte ut här som det gjorde för 20 år sedan, 50 år sedan, 100 år sedan eller 500 år sedan. Yttrandefriheten har förändrats under den tiden liksom kulturen.

  11. Jonas Says:

    Hej Josef

    jo de e sant att samhället förändras

    o verkligheten lever jag verkligen i 🙂

    men tycker nog ändå, att folk får ta seden dit de kommer

    kommer man till sverige får man anpassa sig o respektera de regler, lagar o seder som finns där

    vill du ha dina seder, om du så kommer ifrån Somalia, Norge, Estland, Iran, eller Egypten. Så får du absolut ha det. Men tro inte att lagstiftningen, eller våra seder ska ändras så det passar alla andra

    Lika lite som jag förväntar mig att ett land som jag invandrar till ska börja ändra sina seder och traditioner

    O ja, återigen uttrycker jag mig rakt o utan o linda in det. O min avsikt är inte o såra eller göra någon arg med detta!

    mvh

    Jonas

  12. Josef Says:

    Jonas, du verkar inte ha förstått vad jag skrev innan.

    1. Jag liksom många andra som är muslimer i Sverige idag kommer inte från ett annat land. Liksom andra grupper tar vi seder och ger seder i ett utbyte som ständigt pågått i världshistorien.

    2. Vi utgör seden i detta land.

    3. Sverige förändras redan kontinuerligt oavsett om du vill det eller ej. Även yttrandefriheten är en sed som kom från någon annan stans än Sverige.

    4. I Sverige finns det många olika seder och det skulle nog vara väldigt svårt att börja begränsa vad som är ”svenska” seder eftersom det varierar mkt från person till person och från olika delar av samhället och geografiska delar av landet.

    5. Yttrandefriheten är dessutom ingen sed utan en lag som begränsas av andra lagar. Lagar förändras kontinuerligt och är menade att göra det. Därför lever du inte enligt 1600 talets lagar då t.ex. ingen yttrandefrihet – av den typ vi har idag – fanns i Sverige.

    5. Vare sig andra länder du reser till vill det eller ej så ändras även deras seder hela tiden p.g.a. kulturimpulser från andra folk och kulturer.

    6. De historiska exemplen på ideologier och samhällen som försökt och försöker låsa in sina medborgare i ”rätt” sed har misslyckats kapitalt och är dömda att misslyckas och slutar antingen med katastrof eller med att de blir tvungna att anpassa sitt samhälle:

    Nazismen, fascismen och kommunismen är exempel på två radikala ideologier som försökte bestämma vad som var rätt ”seder” för sina folk och försökte begränsa påverkan från andra kulturer (det gick ju inget vidare för varken nazi-Tyskland fascist-Italien eller kommunist-Sovjet). Exempel från idag är Kina och Iran, som alltmer tvingas att öppna upp sin kultur för andra kulturer och seder.

    Hela historien över huvud handlar om folkvandringar och folkförflyttningar och om nationer och folk som upplösts i andra.

    Att tro att man ska kunna konservera en kultur och bevara den intakt från andra kulturer och seder kan bara vara en vansinnigs dröm. Med den logiken hade du fortfarande suttit i en grotta med ett skinn på kroppen, jagat kaniner till middag och skapat musik genom att dunka med en pinne på en sten.

    Lyckligtvis förstod våra förfäder nyttan i att bege sig ut i världen och bedriva handel och lära sig konst och kultur. På så sätt kunde t.ex. vikingarna ta med sig vackra mönster från t.ex. araberna som du kan se i vikingakonst och all annan kultur och vetenskap från resten av världen som kommit och gått kors och tvärs.

    Du får tycka precis som du vill och jag vill inte heller göra dig ledsen.

    Men tyckanden är en sak och fakta en annan. Därför bör du kanske studera t.ex. historia och sociologi lite mer för att förstå hur nationer och identitet uppstår för att på ett trovärdigt och övertygande sätt argumentera för att ”svenska” seder ska förbli som de är.

    Sedan verkar du ha hakat upp dig på detta med inlindade argument. Kanske har du svårt att ta till dig vissa ord och begrepp eller längre meningar och uppfattar det som ”inlindat”. Men så är det i den akademiska, mediala och allmänna diskussionen i Sverige idag. Man får lära sig vad dessa ord och begrepp betyder.

    Du får ta seden dit du kommer 🙂

  13. Galaxa Says:

    Seden dit man kommer”, implicerar ju inte att man som minoritet (speciellt relativt nyanländ sådan) ska hävda sin rätt. Därför är uttrycket lite gammalmodigt, för i en demokrati ska alla, även minoriteter, kunna uttala sig om allt! Ett problem är att så fort flera personer samlas (en familj, en föreinge, ett samhälle…) måste man komma överrens om en gemensam värdegrund alternativet är tyvärr ofta kaos och diktatur. Värderingar kan ha varieteter, men grunden måste vara så gemensam som det bara är möjligt.

    Yttrandefriheten utgår från värdegrunden. Om inte värdegrunden är gemensam är det betydligt svårare att hävda att man t.ex. blivit kränkt.

    Seder är inget man ändrar på genom tvång. Det majoritetsbefolkningen tycker just nu, kommer inom lång framtid att vara det, om inte allenarådande, så åtmistone det styrande. Att komma med förändringsförslag borde vara välkommet, men är det förstås inte så ofta. Förändringsförslagen blir ännu svårare att acceptera om det man vill förändra är något som majoriteten har kämpat länge för. T.ex. mottas krav på att hindra döttrar från att delta i sexualundervisning i den svenska skolan på ett negativt sätt eftersom Sverige låg i bräschen för att införa sexualundervisning (och fick en massa skit för det internationellt – d.v.s. Sverige fick kämpa för det) Ett förslag att införa helgdagar för andra religioner än den kristna, som ju är i majoritet i Sveigre, skulle nog lättare gå att få igenom efetsom svenskar är ganska sekulariserade. Och gärna har helgdagar! 😉 Ja, ni förstår vad jag menar.
    Seder ska respekteras och man måste samtidigt förstå att de kan ändras.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: