Berättelser ur det verkliga livet

En månad efter att jag tog på slöjan, blev jag kallad till en arbetsintervju. Damen som skötte arbetsintervjun var jätte trevlig och intervjun flöt på bra och det slutade med att jag fick jobbet.


Måndagen var min första arbetsdag, jag var lite nervös inför det hela, jag var nyfiken på mina kollegor och deras reaktion på slöjan eller vad de skulle tänka när det dök upp en tjej med slöja på kontoret.


Inga reaktioner kom och dagen flöt på bra, började nästan undra om
slöjan var osynlig eller om mina nya kollegor kanske upplevde det som
bäst i att låtsas att den inte existerade.


Dagarna flöt på och vi som jobbade på kontoret hade börjat lära känna
varandra lite bättre och nu började även frågorna dyka upp angående
slöjan, hur det kom sig att jag hade på mig slöja och hur livet var
som muslim i övrigt. Det ledde till en hel del ganska intressanta åsiktsutbyten.

 

En morgon kom en äldre kollega fram till mig i fikarummet och hälsade glatt och sa: ” Du vi har suttit och pratat om dig i fikarummet med de andra ”.


Jag svarade: ” Jaså, om vadå? ”
 ” Jo det var några som sa att du är den enda i din familj som bär
slöja och att du har valt det frivilligt.

 

Detta ledde till en diskussion mellan oss.
Det fanns några som inte trodde på det. Stämmer det verkligen att du har valt att bära slöjan frivilligt?”

 

Jag skrattade och sa: ”Vad trevligt att kunna ge er nåt att prata om under era fikapauser, ledsen att göra er besvikna, men det är tyvärr inte min pappa som har tvingat mig utan det är faktiskt helt och hållet mitt eget beslut.”

 

Hon svarade smått generat att det inte var så de menade, innan hon
gick iväg så sa hon: ”Det var ju bra att det var frivilligt och inte genom tvång som du har på dig slöjan.”

 

Ett år senare var det dags för mig att sluta, jag hade bjudit hem mina kollegor på en avskeds middag.


På kvällen satt vi och diskuterade fördomar och jag passade på att fråga dem om deras första reaktion när de såg en beslöjad tjej dyka upp på kontoret. Jag förklarade att det kändes som att slöjan nästan var osynlig eftersom jag inte såg några reaktioner alls, på gott och ont.


Då förklarade mina kollegor att de var förberedda på att deras nya kollega (jag) skulle bära slöja, gruppchefen hade nämligen informerat dem på fredagen veckan innan jag skulle börja.


Informationen hade de fått genom ett mail som gruppchefen skickat ut där det stod: ” För kännedom. Den nya tjejen som ska börja jobba hos oss på måndag kommer att ha slöja på sig. ”

 

Då gick det upp ett ljus för mig, helt plötsligt förstod jag varför
slöjan var ”osynlig” på min första arbetsdag….

 

/Mehrako

 

 

 

Annonser
Publicerat i Mehrako. 5 Comments »

5 svar to “Berättelser ur det verkliga livet”

  1. Viktoria Says:

    Hahaha!

    Du återspeglar det svenska. Den feghet som råder, fegheten kan säkert också vara okunskap. Att man inte vet hur man skall ställa sig till nya företeelser. Men jag tror också att det inte enbart handlar om okunskap om något nytt och främmande.
    Om man inte VÅGAR ta ett första steg mot någon eller något nytt så kommer man ha väldigt svårt för att lära sig.

    Intressant läsning!

    /Viktoria

  2. Lars Says:

    Intressant att ta del av era tankar, det ger oss vanliga ?Svenssons? en hel del tankeställare.

  3. Rachid Says:

    Du påminde mig om min första arbetsintervju.

    Eller rättare sagt det var en praktik, som krävde en arbetsintervju. Arbetsuppgiften var barnskötare.

    Jag var ivrig och ville få ett jobb så fort det bara gick.

    Hur som helst, jag kom dit och vi satt och pratade lite. Det var två kvinnor (chefen+förskolläraren). De undrade om hur kom det sig att jag kunde lära mig svenska i bara några månader. Jag svarade med att jag är född här, flyttade utomlands glömde svenskan, fick gå på sfi och det såg ut som att min hjärna hittade tillbaka till ordförrådet ganska fort.
    Sen undrade de hur jag skulle kunna få en bra kontakt med barnen. Jag svarade då med att varje människa har ett hjärta, till hjärtan finns en dörr, kommer du in, då är du hemma. Frågan handlar bara om att hitta rätt nyckel till dörren. Något jag brukar jobba med när jag träffar nya människor.

    Hur som helst, när vi blev klara ställde de frågan: är du muslim?

    Jag tänkte då (aj.. det är kört.. jag går nu.. ingen idé att sitta kvar).. men det gjorde jag inte.
    Jag sa: ja, det är jag.

    Sen blev vi klara. Jag sa då: vad är det som kommer att hända nu?
    De sa: ring oss i morgon.

    Jag tänkte då (yeh..yeh ring i morgon).. men jag sa: ok.

    Dagen efter tänkte jag (jag ska inte ringa, varför ska göra det, för att höra att jag inte har fått jobbet) .. men det gjorde jag inte, jag ringde istället.

    Då kom svaret: Du har kommit till …
    Jag sa: ja, det är jag Rachid, kommer ni ihåg mig, alltså jag från igår.

    Då sa hon: ja ja (hon var jätte glad), är du som är Rachid? Du är jätte välkommen! När kan du komma?

    Jag sa: nu typ.

    Alhamdolillah, tiden med dem var bland det bästa jag har varit med om.

    Då och då skänker jag dem en tanke och önskar dem lycka till.

    Du väckte fina minnen med din artikel Mehrako.

    Tack ska du ha.

  4. Nadia Says:

    Jag blir så full av kärlek till dig och dina kollegor. Lite osäkerhet förstår jag finns och du och dina kollegor hanterade allt genom samtal. Även om de kanske var lite osäkra så var de modiga att tänka efter och faktisk fråga dig personligen vilket är helt rätt!

    Lycka till i framtiden och må alla arbetsplatser i Sverige vara så öppna för alla olikheter vi har hos oss människor!

    Är glad att jag hittat din blog. Såg din länk från Rawia : )

    / Nadia

  5. Mehrako Says:

    Tack för alla uppmuntrande ord, kändes riktigt bra att läsa era ord =)

    Nadia, tack för dina värmande ord, är också glad över att du har hittat till vår blogg!
    Hoppas du fortsätter att läsa våra inlägg.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: