”Det är mycket nedslående att leva i en tid då det är enklare att spränga en atom än en fördom”

En av SVDs läsare hade skrivit ett mail till mig som innehöll följande:

Det passar att bjuda in folk till moskén medan du själv aldrig skulle sätta din fot i en kyrka!

Kära läsare:

Jag kom till Sverige 1985 och hamnade i en liten stad kallad för Falköping, även kallad för Sveriges kotätaste kommun. Vi var den första invandrar familjen där. Vi hade underbara grannar som hade lagt blommor och välkomstkort i vår lägenhet. Vår lägenhet blev snabbt en favorit plats för ungarna på gården. I skolan fick vi underbar special hjälp och det dröjde inte länge fören vi kunde sitta med i klassen och behärska språket. Mina föräldrar kämpade med språket samtidigt som de tog del av det nya samhället.

En gång i veckan hade missionskyrkan öppet hus där man hade olika tillställningar, man träffades, umgicks och fikade. Jag är uppväxt i den miljön, att besöka kyrkan är inte främmande för mig. Genom Missionskyrkan träffade vår familj en äldre dam vars namn var Ingergärd som vi senare även kallade för mormor. Ingergärd var en stor del av vår barndom, genom henne fick jag uppleva oförglömliga minnen och en barndom som få kan drömma om

Hon fick oss att uppleva svensk sommar ute på landet, varje sommar tog hon ut oss till hennes mysiga röda sommarstuga, där hon bjöd på nygräddad våffla med grädde och jordgubbar.

Hon var den som introducerade oss till jordgubbsplockning, lösa korsord, brodera, göra äppelmos, uppleva majbrasan och midsommarkransen.

Hon glömde aldrig våra födelsedagar, inte ens när vi hade flyttat till Stockholm och alla hade blivit äldre. Hon gick bort för några år sedan och saknaden är stor och jag kommer alltid att vara tacksam för de finna minnen hon tillförde min barndom.

Kära läsare, du utgår ifrån dina fördomar när du skriver till mig. Genom dina antaganden, som du baserar på att jag har sjal och är muslim, så förväntar du dig att jag ska vara och bete mig på ett visst sätt. Det är tråkigt när folk låter sina fördomar ta överhand till den grad att man blir förblindad av hat.

Hatet skadar dig själv inte mig, för jag känner inte av ditt hat och om du vågar se sanningen i vitögat så kommer du att inse att vi är mer lika varandra än olika.

Muslim för en dag

 

 

Hur mycket känner du till om islam och muslimer?

Har du kommit i kontakt med muslimer i Sverige?

 

Är du nyfiken på hur en muslims vardag egentligen ser ut?

 

Betraktarens Öga söker dig som under en dag vill prova på livet som muslim!

 

Vad innebär det?

 

Deltagarna samlas med den ansvarige för projektet i en moské där vi börjar med att informera om hur dagen kommer att se ut.

Deltagarna kommer att få delta i en muslimsk bön. De kommer även att få prova på att fasta den dagen. Vi kommer också att ha flera andra aktiviteter. Dagen avslutas med att vi bryter fastan tillsammans, Betraktarens Öga står för maten (glöm inte att meddela oss vid anmälan om du t.ex. önskar vegetarisk mat eller är allergisk mot någonting).Både killar och tjejer är välkomna att anmäla sig!
Platserna är begränsade.
Datum: 20/9
Vi kör igång kl. 12:00-20:30

 Maila oss och berätta varför just du vill vara med på info@betraktarensoga.se

Ramadanblogg

Kära läsare!

Nu är vi tillbaka, men inte här.

Under en månad kommer vi att ramdanblogga för SvD

Vi hoppas på en trevlig läsning och på återseende här när radamanbloggen är över;)

 

Adressen är:

http://www.svd.se/opinion/blogg/ramadan/

 

SYFTE

Betraktarens Öga startade som en organisation för 2 år sedan.

Våra mål är följande:

Betraktarens Öga vill skapa en plattform för dialog för samhället och dess invånare, att öka kunskap om islam och muslimer i hopp om att skapa förståelse och tolerans mot oliktänkande.

Vi jobbar även med följande frågor:

• Integrations & mångfalds frågor
• Interkulturella & interreligösa frågor kopplat till skolan.
• Islamofobi
• Islam & familjerätten
• Islam & Genus
• Islam och jihad
• Hatbrott
• Mångfald
• Miljöfrågor
• Mänskliga rättigheter
• Hedersrelaterade brott
• Historisk islam
• Politisk islam
• Profeten Mohammed, vem var han?
• Sharia, den islamiska lagen
• Språkkurs i arabiska

Betraktarens öga vill visa att det går att samarbeta över gränserna så länge det råder ömsesidig respekt och tolerans, och detta kan enbart ske med hjälp av kunskap! Så kort och koncist är vårt mål att öka kunskap genom dialog.

 

Vilka är Betraktarens öga 

Vi som jobbar med Betraktarens Öga, består av muslimer och icke muslimer. Det som är unikt med Betraktarens öga är att vi har medarbetare inom ett brett spektrum av yrkeskategorier: studenter, lärare, forskare, konstnärer, journalister, jurister, tolkar, vårdpersonal samt IT –tekniker. Listan är lång med olika kompetenser som är representerade i Betraktarens Öga.

Dessutom består Betraktarens Öga av representanter från olika generationer, och det som organisationen vill lyfta fram är i synnerhet den nya generationen av muslimer. Muslimer som är födda i Sverige och uppväxta med två olika kulturer och som är välförankrade i både ett västerländskt och ett muslimskt tankesätt.

 

Syftet med att starta en blogg genom Betraktarens Öga var att skapa en plattform för dialog. Att skapa en plattform för människor som vill ta del av debatten om samhällsaktuella ämnen, att kunna diskutera och utbyta åsikter med oliktänkande på en ödmjuk och respektfull nivå.

Tyvärr verkar många har missförstått bloggens syfte och ibland hamnar diskussionen som man för med varandra på sandlådenivå.

Vi vill inte se bloggens syfte missbrukas genom att det förvandlas till ett forum för pajkastning.

Ni som inte kan föra er och inte tål att människor har andra åsikter än er själva ska nog tänka till en extra gång innan ni skriver på denna blogg.

 

Många av våra läsare saknar kanske kunskap inom ett visst område/ämne och ska kunna ställa en fråga eller föra en diskussion utan att känna sig som en fördomsfull människa.

 

Det är hela syftet med bloggen och vår organisation: Öka kunskap genom DIALOG, skapa förståelse och tolerans mot olikstänkande.

 

Profeten Muhammad (saw)sade:
”Allah den högste har uppenbarat till mig att ni måste visa artighet och hjärtlighet för varandra, så att ingen av er skulle känna sig överlägsen den andre, och på så vis kränka denne.”
[Muslim]

 

Artighet och hjärtlighet är någonting vi alla bör eftersträva och jag hoppas att ni har detta i åtanken nästa gång ni vill skriva en kommentar.

 

Guds frid

 

/Mehrako

Konspirationsteorier?

Boken ”Den skrämmande bluffen” som är skriven av den franska författaren Thierry Meyssan lanserades i Frankrike för några år sedan och har sålt tre hundratusen exemplar bara i Frankrike. Boken handlar om att det inte var något passagerarplan som kraschade in i Pentagon, utan en missil som sköts in där av den amerikanska försvarsmakten. Han förnekar däremot inte attacken mot World Trade Center men menar att den amerikanska regeringen skulle ligga bakom attacken.

Läs hela artikeln på SVD: Plan i Pentagon påstås vara bluff

Visst har man hört  många konspirationsteorier kring denna händelse, sanningen lär nog aldrig komma fram om vad som egentligen skedde den 11 september. Skulle vara intressent att veta vad våra läsare har för tankar kring detta ämne som för evigt kommer att väcka stärka känslor. 

/Mehrako

 

Kulturrasism

Tidigare inlägg med rubriken ”Ta seden dit man kommer” ledde till en intressant diskussion. Talesättet ”ta seden dit man kommer” brukar oftast väcka starka reaktioner både på gott och ont. Läste en intressant text som handlar om kulturrasism, i texten nämns även ”ta seden dit man kommer”.  Ni som har svårt att förstå varför folk reagerar negativt över detta talesätt, får möjligen lite bättre förståelse efter att ha läst texten.
/Mehrako
Kulturrasism

I kulturrasism uttrycks rasistiska principer och tankar om rasmässiga ‘väsen’, egenskaper, färdigheter och förmågor som effekt av kultur och kulturell tillhörighet. Kultur tros förklara dessa ‘väsen’ och skillnader i egenskaper, förmågor och färdigheter bland människor.

Kulturrasismen utgår från läran eller tron om att kultur är ett fenomen med eget ‘väsen’ och given en gång för alltid. Kulturen framställs ofta som en färdighet man får för att man tillhör en viss etnisk grupp eller religion och att man bär med sig ”kulturen” som ett bagage livet ut. Den ses som en egenskap som följer av en slags självklar, gemensam identitet och ursprung.

Kulturrasism följer ungefär samma principer som den biologiska rasismen och har på många sätt blivit det ‘acceptabla’ eller ‘respektabla’ sättet att föra rasistiska argument och åsikter som t.ex. att ”muslimer har svårt att jobba under kvinnliga chefer på grund av sin kultur”, eller ” zigenare, kosovoalbaner o s v, har en kulturell benägenhet att stjäla”. Kulturen fyller således samma funktion som biologin, religionen eller vetenskapen för att framföra rasistiska diskurser, åsikter och argument. Skillnaden är att det sker på ett mer subtilt eller dolt sätt.

Genom kulturrasismen inramas fysiska eller kroppsliga aspekter (som kännetecknar den biologiska rasismen) i tillsynes neutrala termer, som sättet att vara eller genom att åberopa en gemensam kultur. Ett bra exempel på detta är när man säger ”Afrikaner har rytmen, dansen eller musiken i kroppen”. Kultur har blivit ett finare ord för hudfärg och ‘rastillhörighet’.

Flera studier visar att rasistiska ansatser formulerar frågor om identitet och skillnader inte i termer av biologiska, kroppsliga eller fysiska aspekter utan utifrån kulturella egenskaper.

Kultur och kulturell tillhörighet har blivit ett av flera sätt att beteckna människor som inte anses uppfylla kroppsliga eller hudfärgskriteriet som finns i den föreställda svenska (och inte minst europeiska) gemenskapen.

Några exempel på resonemang av kulturrasistiska slag är när vissa forskare skriver om omvänd kolonisering av Västvärlden eller risken för etniskt krig i Sverige med hänvisning till de kulturella skillnaderna mellan svenskar och invandrare; eller när politiker hetsar folk genom tal om den ‘muslimska faran’ och att ‘det inte dröjer längre innan våra barn skall vända sig till Mecka’.
 

Andra exempel är när framstående politiker talar om att ”man ska ta seden ditt man kommer” samt att ”man skall rätta sig efter den svenska kulturen”; eller när framstående skribenter och forskare målar ett hotfullt scenario där de kulturella skillnaderna är av sådan grad eller natur att de inte går att överbrygga och assimileras i svensk kultur, samt att detta medför påtaglig risk för socialt sammanbrott.
Således används begreppet kultur för att i grunden uttrycka rasistiska idéer, i och med att hierarkier och särskiljningar av olika samhällsgrupper inramas i en kulturell förpackning och presenteras som naturliga och givna. I en sådan förpackning uppfyller ”kulturen” funktionen att rangordna människor som tillhörande högre- och lägre stående, över- och underlägsna kulturer.

Detta har medfört att rasistiska idéer förs fram av ”eliter” i form av salongsrasism. Dessa kommer till uttryck i t ex media och vetenskapliga diskurser om ”kulturkrock”. De utgår från föreställningen att kulturer är mekaniska företeelser och att kontakt leder till krock eller konflikt, och inte till öppenhet och utvidgad insikt om sig själv eller den andre. De ”kulturella skillnaderna” tas sedan som förevändning för att utestänga och diskriminera de grupper som upplevs som kulturellt annorlunda.

Därmed förvandlas i grunden rasistiska idéer och diskurser till ‘acceptabla’ och självklara förklaringar på socioekonomiska och politiska företeelser och problem, t ex att ”invandrare är lata, bidragsberoende, kriminella, drogsmugglare, respekterar varken lagen eller kvinnor, de förökar sig som kaniner, osv.”. Kulturen framställs i den offentliga debatten som både orsak och förklaring till sociala klyftor, arbetslöshet, kriminalitet, våldtäkt och andra problem.

Terror like Beauty Is in the Eyes of the Beholder

USA har delat ut skurkrollen till länder som Afghanistan, Irak och Iran.

Den stat som ständigt struntar i internationella normer och avtal som föraktar FN, som använder våld och hot för att driva igenom sina intressen.Även om internationella normer inte är strikt fastställda finns det ett visst mått av enighet om de allmänna riktlinjerna men USA anser sig stå över dessa villkor, de anser sig även över FN stadgan.

 

Ett tydligt exempel på detta är USAs fångläger i Guantanamobukten

I år har det  gått sex år sedan den första fången anlände till Guantánamo Bay. Fortfarande sitter cirka 275 personer från över 30 olika länder fängslade i lägret, utan åtal eller rättegång. Flera fångar har försökt att begå självmord. Andra har inlett hungerstrejker för att protestera mot de hårda förhållandena i lägret, men hållits vid liv genom tvångsmatning.

 

Detta är bara ett exempel av flera som har utförts av världens största demokratiska stat.Det tragiska är inte att USAs agerande utan omvärldens tystnad!!

 

Fångarna på Guantánamo har skrivit poesi, vi har valt att publicera dessa på vår blogg.
/Mehrako

 

                                                                                                                        

Översättning av Harald Hultqvist

 

Under hela dess existens har fångarna på fängelset i Guantánamo Bay skrivit poesi. Först med tandkräm på frigolitmuggar, efter något år fick de tillgång till papper och penna. Några dikter har nu samlats och på initiativ av amerikanska advokater givits ut av University of Iowa Press.

Översättningarna som här återges är gjorda från de engelskspråkiga versionerna som de står tryckta i boken. De arabiska originalen betraktas som en säkerhetsrisk och är fortfarande hemligstämplade.
Dikterna hämtade ur

Poems from Guantánamo

The Detainees Speak

Red. Marc Falkoff

University of Iowa Press, 2007

http://www.uipress.uiowa.edu/.

Sami al Haj

 

Sami al Haj är sudanesisk medborgare och journalist. Han bevakade konflikten i Afghanistan för tevekanalen al-Jazeera när han greps 2001 och fråntogs sitt pass och presskort. I januari 2002 överlämnades han till USA:s styrkor och torterades både vid Bagrams flygbas och i Kandahar innan han i juni 2002 fördes till Guantánamo Bay. USA:s militär hävdar att han arbetade som ekonomisk mellanhand för tjetjenska rebeller och att han hjälpte al-Qaida och andra extremister, men har inte offentliggjort några bevis till stöd för dessa anklagelser. Haj kvarhålls fortfarande på Guantánamo.

 

Förödmjukad i bojorna

 

När jag hörde duvor kuttra i träden,

Täcktes mitt ansikte av brännande tårar.

 

När lärkan drillade, samlade sig mina tankar

I ett budskap till min son.

 

Mohammad, jag är plågad.

I min förtvivlan är Gud min enda tröst.

 

Förtryckarna driver sitt spel med mig,

Där de rör sig fritt i världen.

 

De ber mig spionera på mina landsmän,

Hävdar att det vore en god gärning.

 

De erbjuder pengar och mark,

Och frihet att flytta vart det behagar mig.

 

Deras frestelser fångar

Min uppmärksamhet likt himlens blixtar.

 

Men deras gåva är en lömsk orm,

Med hyckleriet som gift i sin mun.

 

De har monument ägnade friheten

Och åsiktsfrihet som väl är.

 

Men jag förklarade för dem att

Arkitektur är inte rättvisa.

 

Amerika, du rider på de faderlösas ryggar,

Och terroriserar dem dagligen.

 

Bush, tag dig i akt.

Världen känner igen en högmodig lögnare.

 

Jag vänder min sorg och mina tårar till Gud.

Jag längtar hem och är förtryckt.

 

Mohammad, glöm mig inte.

Stöd din faders sak, han fruktar Gud.

 

Jag förödmjukades i bojorna

Hur kan jag nu dikta? Hur kan jag nu skriva?

 

Efter bojorna och nätterna och lidandet och tårarna,

Hur kan jag skriva poesi?

 

Min själ är lik ett brusande hav, upprört av kval,

vilt av plågor.

 

Jag är fängslad, men brotten är deras, som fängslat mig.

Jag är överväldigad av oro.

 

Herre, förena mig med min son Mohammad.

Herre, ge välgång åt de rättfärdiga.
Osama Abu Kabir

 

Osama Abu Kabir är en jordansk vattentanksbilförare som jobbade för stadsförvaltningen i Amman. Efter att ha anslutit sig till den muslimska missionsrörelsen Jama’at al-Tablighi reste han till Afghanistan, där han fängslades av talibanernas motståndare och överlämnades till USA:s militär. Hans kvarhållande rättfärdigas bland annat med att han greps med en digitalklocka från Casio, ett märke som medlemmar av al-Qaida sägs föredra, eftersom vissa modeller kan användas för att detonera bomber. Kabir kvarhålls fortfarande på Guantánamo.

 

Är det sant?

 

Är det sant att gräset åter växer efter regnet?

Är det sant att blommorna kommer att gro till våren?

Är det sant att flyttfåglarna kommer att flyga hem igen?

Är det sant att laxen simmar uppför sin flod?

 

Det är sant. Detta är sant. Allt detta är under.

Men är det sant att vi en dag ska lämna Guantánamo Bay?

Är det sant att en dag ska vi återvända hem?

I drömmen seglar jag, jag drömmer om hemmet.

 

Att vara hos mina barn, var och en en del av mig;

Att vara hos min fru och dem jag älskar;

Att vara hos mina föräldrar, de ömmaste hjärtan i världen.

Jag drömmer om att vara hemma, att vara ute ur denna bur.

 

Men hör du mig Domare, hör du mig alls?

Vi är oskyldiga här, inget brott har vi begått.

Släpp ut mig, släpp ut oss, om ännu det finns

Rättvisa och medkänsla någonstans i denna värld.
Jumah al Dossari

 

Jumah al Dossari är en 33-årig bahreinare och far till en ung dotter. Han har suttit fängslad på Guantánamo Bay i över fem år. Utöver att vara fängslad utan att vara anklagad eller dömd, har Dossari blivit utsatt för olika typer av fysisk och psykisk misshandel. Något av detta beskrivs i Inside the Wire, en rapport från Guantánamofängelset av före detta underrättelsesoldaten Erik Saar. Dossari har hållits isolerad sedan slutet av 2003, och enligt USA:s militär försökt ta livet av sig tolv gånger under fängelsetiden. Vid ett tillfälle hittades han av sin advokat, hängd med en snara om halsen och blödande från ett djupt sår i armen.

 

Dödsdikt

 

Ta mitt blod.

Ta min svepning och

Mina kvarlevor.

Ta foton av mitt lik vid graven, ensamt.

 

Skicka dem ut i världen,

Till domarna och

Till samvetets folk,

Skicka dem till de principfasta och de oväldiga.

 

Och låt dem bära skuldens börda, inför världen,

Av denna oskyldiga själ.

Låt dem bära bördan, inför sina barn och inför historien,

Av denna förspillda, syndfria själ,

Av denna själ som lidit i händerna på ”fredens beskyddare”.

Dikter från Guantánamo

Vad är massmedias egentliga roll, att hjälpa eller stjälpa?

Vad är massmedias egentliga roll, att hjälpa eller stjälpa? Finns väl inget entydigt svar på det, massmedia med journalister i ”toppen” (redaktioner) skall väl verka granskande, relativt objektiva och ge en allsidig rapportering.

Det har varit diskussioner kring offentliggörandet av bilder och namn på personer som enbart är misstänkta för brott. Det är en av de viktigaste företeelserna som PON (pressens opinionsnämnd) tar upp, se länken längst ned.

PON yttrar följande; ” Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning. Visa alltid offren för brott och olyckor största möjliga hänsyn. Pröva noga publicering av namn och bild med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga. Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid
betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.”

Är det vad som går att urskönja ur det vi ser idag?

Människor hängs ut och får sina namn och bilder publicerade i tidningar, dessa får sin dom av folket, detta med motiveringen att det ligger i allmänhetens intresse. Människor som är bakom lås och bom kan inte på något sätt vara till skada för de fria medborgarna. Jag pratar inte om att press och polis går ut med bilder på en pedofil i syfte att få in tips ifrån allmänheten, jag pratar om de fall då man inte
vet hur domslutet i rätten kommer att vara i slutändan.

Hur kan man påstå att det är (press) etiskt att genomföra sådana publiceringar? Förlorar det sitt nyhetsvärde om man väntar på exempelvis ett domslut för att kunna hänga ut en människa? Vore det
inte en mer seriös rapportering, mer pressetiskt, mer professionellt, mer mot bakgrund av hänsyn till den drabbades anhöriga att avvakta?

Pressens opinionsnämnd har sett till att media tar sitt ansvar, de har en skyldighet att publicera det klandrande som kommer ifrån PON så att det blir publicerat så snabbt som möjligt. Är det så att redaktioner verkligen bryr sig om detta? Jag tror inte det, människor glömmer bort så fort de läser och den text som är från PON som ibland publiceras i tidningar är kompakt och inte lika klatschig som övriga reportage i tidningen. Redaktioner räknar med lite svinn, liten ekonomisk förlust spelar
ingen roll, om de nu skall betala böter för sitt ”lilla” övertramp. Räcker det med att skriva en liten notis längst ner om att man begått fel i gårdagens artikel som täckte löpsedeln och två sidor inne i
tidningen? Jag upplever inte att det ligger i proportion till varandra.

Varför inte granska under vilka omständigheter exempelvis en förundersökning förts och vad media valt att granska? Varför vänder sig inte media för att granska domslutet för att kanske ge den tidigare åtalade en chans att få upprättelse offentligt på samma sätt som vederbörande blivit uthängd. Låter mer pressetiskt enligt mig och är nog inte mer än rätt.

/Mehrako

Pressens Opinionsnämnd

Enkät

Sitter och jobbar med en enkät som ska användas till min magisteruppsats.

Uppsatsen kommer att handla om hatbrott gentemot muslimer. Fick låna enkäten av en vän, är tacksam för alla timmars extra arbete hon har besparat mig.

Undersökningen kommer att göras på Sveriges Unga muslimers årliga konferens, där ca 600-800 ungdomar kommer att delta. Konferensen kommer att hållas den 21 tom 24 mars.

Ser verkligen fram emot att möta dessa ungdomar och prata med dem om deras vardag som ung muslim i Sverige.

Det har pågått en islamofobi debatt på DN, det jag saknar där är den muslimska rösten.

Därför känns det extra angeläget för mig att komma till tals med dem och höra deras tankar kring islamofobin och hur det påverkar deras vardag.

Väljer att lägga upp några frågor från enkäten som ungdomarna kommer att besvara.

 

Är du orolig eller rädd för att du själv ska utsättas för hot eller trakasserier för att du är, eller uppfattas som, muslim eller som invandrare?

 

□ Nej

□ Ja, för att jag är muslim

□ Ja, för att jag är invandrare

□ Ja, en kombination av båda

 

Har någon anhörig till dig eller någon du känner utsatts för brott på grund av att de är, eller uppfattas som, muslimer eller som invandrare?

 

□ Nej

□ Ja, ange vad:……………………………………………………………………………

□ Vet ej

Har du någonsin utsatts för brott eller för kränkning för att du är, eller uppfattas som, muslim eller som invandrare?

 

□ Nej

□ Ja, för brott

□ Ja, för kränkning

□ Jag har utsatts för brott, men vet ej om det var på grund av att jag är, eller uppfattas som, muslim eller som invandrare.

□ Jag har utsatts för kränkning, men vet ej om det var på grund av att jag är, eller uppfattas som, muslim eller som invandrare.

 

Anmälde du denna händelse till polisen?

 

□ Nej

□ Ja

Om du gjorde en polisanmälan, vilket bemötande fick du?

 

□ Mycket bra, ange på vilket sätt:………………………………………………………………………….

□ Neutralt

□ Mindre bra, ange på vilket sätt:………………………………………………………………………….

□ Dåligt, ange på vilket sätt:…………………………………………………………….
 Om du inte gjorde en polisanmälan var det på grund av att (du kan kryssa för flera alternativ):

 

□ Händelsen var inte så allvarlig

□ Jag var rädd för hämnd från angriparen/angriparna

□ Jag var rädd för att få ett nedsättande bemötande av polisen

□ Jag trodde inte polisen skulle kunna gripa angriparen/angriparna

□ Annat skäl till att inte polisanmäla……………………………………………………
Dessa frågor var ett urval av frågorna som kommer att användas i enkät undersökningen.

På tisdag kommer jag att göra en kort presentation av undersökningen.

Ser med spänning framemot dessa dagar, tror att det kommer att vara väldigt givande och intressant, det är det alltid när det är ungdomar med i bilden.

/Mehrako

Jämställdhet

Om man kritiserar jämställdheten i Sverige 

får man genast detta upprabblat för sig: ”Men vadå ”Sverige och de nordiska länderna tillhör de som är bäst på jämställdhet i världen.”

Detta har man tydligen kommit fram till genom en årlig undersökning från World Economic Forum (WEF).

                                                              

Men låt oss titta på vad undersökningen baseras på:

WEF mäter, i procent, hur jämställda länderna är enligt vissa kriterier inom fyra områden.
Kriteriera är ekonomi – där Sverige rankas 6:a, utbildning – där Sverige rankas 27:e, politik – där Sverige rankas 1:a, samt hälsa – där Sverige rankas 73:a.

Sedan görs denna topplista baserat på de fyra olika rankningarna. Inom ekonomi mäts till exempel fyra olika aspekter, däribland andelen högre tjänstemän fördelat på kön. I Sverige är 69 procent män och 31 procent kvinnor. Det ger en 36:e plats i rankningen och drar ner snittrankningen för ekonomi (som alltså trots det ändå hamna på en sjätteplats).

Intressant, låt oss då titta på världens mest jämställda land.

Vi börjar med att titta på Jämo vars uppgift är att övervaka att människor har lika rättigheter oavsett kön.När Anne-Marie Bergström utsågs till ny Jämo, fick hon en månadslön på 62 000 kronor, en rejäl summa kan vissa tycka, men det betydligt sämre än vad hennes föregångare, Claes Borgström hade: 74 900 kronor i månaden. Hon fick alltså ca 20% lägre lön än sin manliga kollega.

Den som undertecknat Borgströms sista lönebeslut och Bergströms första var ingen mindre än integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni

Tydliga löneskillnader kan man även se på regeringskansliet. För de 4 876 statsanställda är gapet mellan männen och kvinnorna 5 496 kronor i månaden.

Nyamko Sabunis kommentar till löneskillnaden är följande:

- Det är inte min uppgift att kommentera. Tjänstemännen fanns där när vi kom och de kommer att finnas kvar när vi lämnar. Löneskillnaderna på regeringskansliet förklarar hon med att det är så det ser ut i Sverige.  – Vi är en arbetsplats som alla andra. Det är marknaden som styr.

Jämo köper inte Sabunis argument, enligt Jämo har regeringen ett arbetsgivaransvar för alla på regeringskansliet. Budskapet borde vara att det här inte kan accepteras.

Detta är bara en bråkdel av lönediskrimineringen som förekommer i världens mest jämställda land!

 Om man tittar på brottsförebyggande rådets hemsida, finns det statistik över misshandel mot kvinnor. År 2007 blev 26 632 kvinnor misshandlade i världens mest jämställda land och 4754 har blivit utsatta för våldtäkt. Nu pratar vi om de uppdagade brotten som kommit till rättsapparatens kännedom.

I Sveriges tredje rapport till FN:s kommitté för barnens rättigheter kan man läsa följande om anorexia och bulimi: Anorexia nervosa och bulimi är sjukdomar som drabbar mer än en av hundra tonårsflickor i Sverige. Av flickorna i årskurs 9 bantar 8 procent medan 57 anser att de är lite eller mycket för tjocka och 27 procent anser att de är lagom.

Unga flickor som svälter ihjäl sig för att leva upp till den falska mediala bilden av hur en kvinna ska vara och se ut! Program som Top Model formar bilden av hur tjejer bör se ut hos våra unga tjejer.

Detta är tragiskt och listan kan göras lång, vi måste vara självkritiska i vårt arbete för jämställdhet och inte jämföra oss själva med länder där det råder sämre villkor för att vi ska känna oss självgoda och klappa oss själva på bröstet och upprepa som ett mantra att ”vi bor ju i världens mest jämställda land”.

Låt inte detta göra oss blinda för den verklighet som råder i dagens Sverige år 2008 och hindra oss för att fortsätta vårt arbete för ett bättre samhälle där det råder sann jämställdhet.

/Mehrako