’Blondin-bellande’ och orättvisor

                                                                                     

 

Vi muslimer har hakat på en ’blondin bella’ trend där vi fläker ut oss i media och berättar en massa obetydligheter bara för att bevisa att jo minnsan vi är också människor som vanliga svensons som shoppar odyl. Just nu används ramadan som täckmantel för att visa våra plantageägare att vi är ’normala’ och bör få sitta med vid matbordet. Vi muslimer tycker om att visa att vi är precis som vanliga svenskar fast med en extra moralisk fernissa á la islam. I vår iver att ’blondin-bella’ oss så glömmer vi en av de viktigaste budskapen i islam nämligen att idogt bekämpa orättvisor. Följande exempel illustrerar min poäng ganska väl. År 1099 utförde korsfararna en blodig massaker i Jerusalem medan muslimerna i kalifatets huvudstad hade det bekvämt och firade ramadan i lugna ro. Den högste lärde i Baghdad blev minst sagt chockad när han fick höra om massakern och muslimernas nonchalans. Han rakade av sig allt hår på huvudet, marscherade till den stora mosken, gick upp på minbaren och helt sonika bröt fastan innan solnedgången, mitt framför alla närvarande. Det blev naturligtvis ett ramaskri och han var på väg att bli arresterad när han skrek ut att ”ni blir upprörda över att en man bryter fastan men ni bryr er inte om att muslimer blir slaktade i det heliga landet.” Budskapet gick fram och kampen för att driva ut slaktarna satte igång tack vare denna mans civila olydnad. Låt oss förflytta oss ca 1000 år fram i tiden och se hur palestinierna har det i detta nu.

                      Över 80% av palestinierna uppger att de lider av depression och oro över den rådande situationen i landet. Det palestinska samhället är nästan helt beroende av utländskt bistånd för att överleva. Ingen fred är i sikte. Tvärtom expanderar bosättningarna ständigt. Palestinierna rör sig sakta men säkert mot avgrunden medan vi muslimer oroar oss över om vi skall bli accepterade i detta samhälle.[1] Jag propagerar naturligtvis inte mot att man bryter mot muslimska regler. Dock efterlyser jag ett mer balanserat bloggande där vi muslimer använder olika plattformar för att synliggöra mer akuta orättvisor som de i Palestina, snarare än att hela tiden oroa sig över hur vi blir bemötta när vi köper smink, eller att ständigt ondgöra oss över idioters fördomar och de dumma frågor som eventuellt är en konsekvens av detta. Vårt offentliga engagemang måste någonstans stå i relation till det faktiska lidandet. Jag tror att palestiniernas lidande är tusenfalt mer än vårat. Dock efterlyser jag inte tusenfalt mer fokus på detta lidande bara betydligt mer än vad som är gällande i dagens svenskmuslimska bloggosfär.

 

/Zakaria

---

[1] Nakhleh, K. 2008. Palestinians Under the Occupation. Counter Punch. http://www.counterpunch.com/nakhleh09242008.html

”Det är mycket nedslående att leva i en tid då det är enklare att spränga en atom än en fördom”

En av SVDs läsare hade skrivit ett mail till mig som innehöll följande:

Det passar att bjuda in folk till moskén medan du själv aldrig skulle sätta din fot i en kyrka!

Kära läsare:

Jag kom till Sverige 1985 och hamnade i en liten stad kallad för Falköping, även kallad för Sveriges kotätaste kommun. Vi var den första invandrar familjen där. Vi hade underbara grannar som hade lagt blommor och välkomstkort i vår lägenhet. Vår lägenhet blev snabbt en favorit plats för ungarna på gården. I skolan fick vi underbar special hjälp och det dröjde inte länge fören vi kunde sitta med i klassen och behärska språket. Mina föräldrar kämpade med språket samtidigt som de tog del av det nya samhället.

En gång i veckan hade missionskyrkan öppet hus där man hade olika tillställningar, man träffades, umgicks och fikade. Jag är uppväxt i den miljön, att besöka kyrkan är inte främmande för mig. Genom Missionskyrkan träffade vår familj en äldre dam vars namn var Ingergärd som vi senare även kallade för mormor. Ingergärd var en stor del av vår barndom, genom henne fick jag uppleva oförglömliga minnen och en barndom som få kan drömma om

Hon fick oss att uppleva svensk sommar ute på landet, varje sommar tog hon ut oss till hennes mysiga röda sommarstuga, där hon bjöd på nygräddad våffla med grädde och jordgubbar.

Hon var den som introducerade oss till jordgubbsplockning, lösa korsord, brodera, göra äppelmos, uppleva majbrasan och midsommarkransen.

Hon glömde aldrig våra födelsedagar, inte ens när vi hade flyttat till Stockholm och alla hade blivit äldre. Hon gick bort för några år sedan och saknaden är stor och jag kommer alltid att vara tacksam för de finna minnen hon tillförde min barndom.

Kära läsare, du utgår ifrån dina fördomar när du skriver till mig. Genom dina antaganden, som du baserar på att jag har sjal och är muslim, så förväntar du dig att jag ska vara och bete mig på ett visst sätt. Det är tråkigt när folk låter sina fördomar ta överhand till den grad att man blir förblindad av hat.

Hatet skadar dig själv inte mig, för jag känner inte av ditt hat och om du vågar se sanningen i vitögat så kommer du att inse att vi är mer lika varandra än olika.

Jag och mina bröder

             Anelka in action.

Gissa vad jag har för gemensamt med Bayern Münchens Franck Ribéry, Nicolas Anelka i Chelsea och med Eric Abidal och Yaya Touré från Barcelona? De är mina bröder i tron.

Återigen. Att fasta är inte hela världen, bortsett från att det inte är så svårt att göra avkall på mat och dryck i några timmar om dagen så är det en övertygelse som finns som hjälp på traven. Lika övertygad som jag är på att det finns en Gud, lika övertygad är jag också över Hans bud. Alla de ting som i min vardag utmanar min tro och övertygelse stärker min vilja och beslutsamhet om att göra det Gud påbjuder. Främst är det övertygelsen som har inverkan mer än ”teknikaliteter” om när och hur jag äter. Det kan vara svårt att förstå något man har bristfällig kunskap om, svårt att ta till sig det man inte kan relatera till. Men för att vara öppensinnad och tolerant så behöver man inte känna någon från den kultur man vill förstå. För min del så har jag delvis den svenska kulturen och traditionen att utgå ifrån då jag betraktar en företeelse som för mig är främmande, men uteslutande så har jag egentligen min tro som måttstock. Det min tro lär mig är att det är viktigt att kunna respektera människor så som människor och inte döma ut en individ bara för att man tycker att dennes religion eller sätt att leva är felaktigt. För en sådan inställning säger mer om en själv än vad den gör om den man betraktar och tycker saker om.

Men nu ska jag ge er läsare (fotbollsfantaster) något att läsa, de namn jag nämnde i början av texten är några kända profiler i Europa som är muslimer och fastar under denna heliga månad.
Hur många kände till att det finns flertalet stora europeiska fotbollsproffs som är muslimer och fastar? Dessa spelare, Ribéry, Anelka, Abidal, Touré m.fl. spelar på elitnivå och praktiserar sin tro utefter sin bästa förmåga.
Fatta hur stolt jag är att kunna peka på dessa och säga att de är mina bröder i tron…den bästa formen av brödraskap.

Låt mig citera det spanska topplaget Sevillas största stjärna, anfallaren Kanouté:

”Den som känner islam vet att fastandet inte försvagar muslimen utan ger honom styrka.”

Det stärkte mig att läsa och nu ska jag iväg till moskén för tarawih…jag behöver inte skriva vad tarawih är längre, tror ni vet det vid det här laget

Ta och läs om fotbollsproffsen HÄR ;-)

/Fridens

 

 

Ribéry gör duwa (bön) motsvarande när de kristna knyter ihop sina händer i en bön.

Yaya Touré i klubblaget Barcelonas kläder.

Muslim för en dag

 

 

Hur mycket känner du till om islam och muslimer?

Har du kommit i kontakt med muslimer i Sverige?

 

Är du nyfiken på hur en muslims vardag egentligen ser ut?

 

Betraktarens Öga söker dig som under en dag vill prova på livet som muslim!

 

Vad innebär det?

 

Deltagarna samlas med den ansvarige för projektet i en moské där vi börjar med att informera om hur dagen kommer att se ut.

Deltagarna kommer att få delta i en muslimsk bön. De kommer även att få prova på att fasta den dagen. Vi kommer också att ha flera andra aktiviteter. Dagen avslutas med att vi bryter fastan tillsammans, Betraktarens Öga står för maten (glöm inte att meddela oss vid anmälan om du t.ex. önskar vegetarisk mat eller är allergisk mot någonting).Både killar och tjejer är välkomna att anmäla sig!
Platserna är begränsade.
Datum: 20/9
Vi kör igång kl. 12:00-20:30

 Maila oss och berätta varför just du vill vara med på info@betraktarensoga.se

En vecka senare

Det var ett tag sen sist jag eller någon av oss andra bloggare skrev.

Tre stycken av oss bloggare från Betraktarens Öga har, som tidigare annonserat, börjat skriva för SvD under en kort tid som sträcker sig över fastemånaden ramadan.

Det jag gillar mest med att blogga på svenskan är att de regelbundna läsarna av denna tidning finns där av en anledning, de suktar inte efter rubriker utan vill ha innehåll.

För mig har skrivandet där inneburit en hel del intressanta saker, bland annat de reaktioner jag fått av läsarna. Människor som inte känner till något eller särskilt mycket om islam har verkligen funderingar.

Nu när det mer eller mindre blivit allmänt känt att jag skriver på bloggen och att jag är en utövande muslim så har muslimer och icke-muslimer hört av sig och frågat saker. Bara positiva reaktioner hittills och det är riktigt kul.

Vidare så gillar jag variationen på oss som skriver, vi har olika bakgrund, vi har olika synsätt men förhoppningsvis samma förhoppning om att öka förståelsen av att vi som muslimer är precis som vilka andra människor som helst.

Det har varit en rolig vecka med både upp och ner. Jag hoppas ni följer det fortsatta bloggandet.

På återseende.

/Mvh Mohamed

Ramadanblogg

Kära läsare!

Nu är vi tillbaka, men inte här.

Under en månad kommer vi att ramdanblogga för SvD

Vi hoppas på en trevlig läsning och på återseende här när radamanbloggen är över;)

 

Adressen är:

http://www.svd.se/opinion/blogg/ramadan/