I en demokrati som Sverige så är det inte bara grundlagen och de mänskliga fri och rättigheterna som är bärande för statens rätt att kunna betrakta sig och bli betraktad som en demokrati. En annan oerhört viktig och bärande faktor är maskineriet runt ikring lag och rätt.
Det borde vara såsom det är inom islam där det finns en princip som innebär att viss lagstiftning inte gäller som ett krav på en medborgare om staten inte uppfyller sina skyldigheter gentemot medborgaren. Staten kan inte utkräva sina rättigheter över medborgaren om den inte heller kunnat tillgodose sina skyldigheter gentemot denne.
En av de mest centrala delarna i en stat, vare sig den skulle vara en muslimsk shariastyrd stat eller en demokrati, är rättsväsendet. Systemet skall vara rättvist, inte förtryckande, inte till den välbeställdes fördel över den mindre välbeställde, inte till den med mer makt och inflytande över de med mindre position och möjligheter, inte utefter religiös tillhörighet eller etnisk tillhörighet eller något annat djävulskt påfund av människan. En sann rättsstat ska kunna skänka sitt folk trygghet och en pålitlighet som de ska kunna räkna med i vått och torrt. En sann rättsstat ska inte falla p.g.a. bristande resurser, inte efter att rätt sorts prioriteringar har gjorts. En rättsstat ska ha medhjälparen i form av militär, kustbevakning, tull och underrättelsetjänst som skyddar staten mot yttre hot. Vidare så ska ett fungerande domstols och – åklagarväsende och en fungerande poliskår och ett fungerande advokatsamfund existera för att garantera sina medborgares säkerhet. Staten ska ha tillräckligt med medel i form av skatter och andra intäkter för att dessa centrala och direkt bärande delar i den demokratiska rättsstaten ska kunna fungera på ett tillfredsställande och betryggande sätt. Allt annat vore oroväckande och värt att ifrågasätta. Är en ny definition på vad en demokrati skall innehålla något att snegla på?
Vad skulle hända om de skattebetalande medborgarna som uppenbarligen, genom att fullfölja sin del av avtalet med staten, inte får ut vad som är deras rätt? Hur ska man få bukt med en sån allvarlig företeelse? Ska medborgarna belastas genom att få betala högre skatter för att kunna få bukt med bristerna i de statliga institutionerna eller ska skattemedel som kan gå till andra delar omprioriteras till ställen som lider brist på resurser, som det så fint heter? Har staten inte genomfört sina balansräkningar så som de ska? Kan vissa kostnader vara oförutsägbara eller ska en stat kunna ha en buffert för ”oförutsedda” utgifter? Rättsväsendet är väl en av de instanser i en demokrati som måste fungera oavsett?
Hur som helst så betraktar jag det som ett oerhört stort UNDERKÄNT när en kvällstidnings Internetbaserade upplaga kan få in ca 29 955 röster i en liten klicka och tyck till undersökning med en fråga som löd enligt följande: Har du förtroende för svenskt rättsväsende? Av dessa 29 955 så hade 89.8% ca 13 timmar efter att undersökningen påbörjats svarat NEJ, undersökningen började kl 15:02 den 25/6 – 2008. Det är ganska nedslående siffror, 89.8% som inte har förtroende för det svenska rättsväsendet.
Detta är inget som har rapporterats som ett hot mot demokratin medan de massmediala redaktionerna för några val sedan fick panik när nästan 20% av de röstberättigade inte röstade, de var s.k. soffliggare. Låt mig då fråga samma, frånvarande redaktörer/redaktioner, var deras hysteri tagit vägen denna gång? Är det kanske så att man helt enkelt inte bryr sig om den lilla människan, den människa som så stillsamt ändå kommer att foga sig utefter vad budgeten i statskassan för tillfället kan erbjuda.
Reportaget går att läsa här: 5 års väntan på rättegång

